Aftonbladet – 19 februari 1857, sida 2

till vifförgäfvesSsöka någon annan orsak än den ofvan antydda undfallenheten för. de högvördigste. Vi inskränka oss till anförande äf ett och annat drag. Så t. ex. under det rikets ständer vid 1816 års riksdag i anledning af då väekta motioner öfverlade om en-begäran till regeringen, att öfverenskommelser om presträttigheter mitte. fastställas att gälla för eväräliga tider, giek regeringen ständernas beslät 1 denna fråga i förväg genom utfärdande af en författning (k. kungörelsen den 3 April 1816), KHvarigenom stadgades, att sådana öfverenskommelser-kunde af konungen: fastställas. för en tidaf 25 till högst 50 år; och när bondeståndet icke desto mindre sedermera ingick med. en-underdäånig anhållan i ofvannämde syftning, -om stdfästelsen för evärdliga tider, men; presteståndet, hvars yttrande infordrades, naturligtvis helt och-hållet afstyrkte bifall dertill, förklarade regeringen sig icke för närvarande funnit för godt att göra någon ändring uti hvad den nyssnämda kungörelsen redan föreskrifvit, nemligen att fastställelse, endast kunde ske för en tid af 25, högst.50 år. När rikets ständer åter vid 1828—1830 årens riksdag begärde, att vederbörande måtte ånyo. anmanas att befordra konventioners afslutande, och att dessa icke blott skulle. omfatta de särskilta slagen af tionde, utan äfven likstolar och de så kallade jura stolae, utfärdade regeringen visserligen. genom : cirkulärbrefvet till konsistorierna den 28 Maj 1830 en så beskaffad anmaning; men när det icke desto mindre gick trögt med konventionernas afstutande och kammarkoHegium i anledning deraf den 1 Mars 1833 utfärdade ett cirkulär; hvarigenom landshöfdingar och konsistorier förständigades att inom viss tid efter inträffade kyrfkoherdeledigheter anställa sockenstämmor: och anmana socknemännen att afsluta föreningar om presträttigheter, lät regeringen vara sig angeläget att, sedan presteståndet vid 1834—1835 årens riksdag besvär rat sig häröfver, det högvördiga ståndet till behag, genom nytt cirkulär den 25 Nov. 1836 förklara, att denna utan Kongl, Maj:ts befallning vidtagna åtgärd hvarken tillhört kammarköllegium: såsora embetsplikt eller varit enlig med grändernå för dylika öfverenskommelsers tillvägabringande, äfvensom att kammarkollegii berörde cirkulär skulle till all kraft och verkan förfalla. Det. sista bemödande., som å ständernas sida-gjordes för, att tillvägabringa. ett skyndsammare afslutände :af konventioner, var vid 1847—1848 årens riksdag, då rikets ständer genom en ny skrifvelse; uti hvars syftning äfven presteståndet då förenade sig, begärde att regeringen måtte anbefalla alla de församlingar, der konventioner icke redan voro uppgjorda och stadfästadej att antingen och helst redan under nuvarande kyrkoherdars tjenetetid eller ock senast och ovilkorligen vid deras afgång uppgöra lönekonventioner, upptagande och noga bestämmande alla pastors både ordinarie och extraordinarie inkomster, och. att sådana konventioner. måtte enligt ofvannämde 1816 års stadgande fastställas för en tid af 25, högst 50 år. Denna för mer än 8 år sedan aflåtna skrifvelse har ännu i denna stund under 3:ne särskilta föredragande för ecklesiastikärendena icke föranledt någon ännan åtgärd eller något annat beslut å regeringens sida; än vederbörandes hörande: Inkommen i Oktober 1848, anmäldes skrifvelsen för regeringen först i Juli 1849 af hr Genberg och remitterades till konsistorierna, och då dessas utlåtanden voro inkomna, remitterades ärendet i Juli 1850 till kommerskollegium. Efter, att, såsom vi tro, hafva hört landshöfdingeembetena, inkom kammarkollegium först i Mars 1853 med sitt yttrande, hvilket då emotto;s af hr Reuterdahl, som sedan lemnat handlingarne i arf åt den nuvarande föredraganden. Vid innevarande riksdag hafva åter en mängd motioner blifvit väckta om reglering eller ändringar i presterskapets aflöning, och det inom alla stånd med undantag af presteståndet. Skall man fatta uteblifvandet af motioner i detta ämne inom det högvördiga ståndet så, att presterskapet belst ser, att-det nuvarande tillståndet får fortfara orubbadt? Vi tro, att detta vore ett misstag, om man afser presterskapet i dess helhet; men väl må man i alla fall:förundra sig deröfver, att.ingen röst inom riksdagspresteständet ännu höjt sig för att på allvar! yrka afskaffandet afett åflöningsrätt, som numera såväl ur synpunkten af kyrkans bästa, som med afseende både på den enskilta och allmännha hushållningens fordringar, är lika fördömligt. En fördel : har emellertid, såsom i dylika fall plägar tillgå, det långvariga och sega motståndet emot en bi:lig reglering äfven i denna fråga. medfört. Tiden har dock derunder: gått :framåt, atdra folk hafva redan i deåna fråga med framgång tagit stegen vida längre ut, än här förut varit ifrågasatt, samt deränder gifvit oss nyttiga efterdömen, och det alimänna tänkegättet om angelägenhefen af en grundligare reform har alltmera äfven hos oss mognat, Rikets ständer skola numera, så hoppas vi, icke kunna åtnöja sig med dessa:.slappa. anmaningar till frivilliga öfverenzkommelser, hviika regeringen nästan endast för syrs skull synts befva utfärdat och sort, efter hvad erfarenheten visat; både af resterskap och församlingar för det mesta emnas utan afseende, utan fordra allvarligare REISE DE gen, sade mr Gordon; ahvad skall arbetsfolk med bildning — förderfvår dem i orund: