Aftonbladet – 18 februari 1857, sida 2

NESSER SSE Klockan var mellan två och tre, och mol. nen, som allt mera skingrat sig, tilläto nu månljuset ofördunkladt glida ned här och der mellan den våta och prasslande löfmassan, Intet ljud hördes mer än några insekters surrande och det buller, som förorsakades af Dreds steg der han banade sig fram genom småskog och vildsnår. Ni måste vara oerhördt stark, sade mannen; som han bar. Har ni vistats länge i träsken ? Jan, svarade Dred, jag har i åratal varit såsom en vilde i öknen med hvars mans hand emot mig — en drakarnes och nattugglornas sällskapsbroder har jag varit nu i långliga tider. Jag har tillredt mitt nattläger, såsom krokodilen, bland rör och vass. Jag har funnit alligatorn och ormarne barmhertigare grannar än de kristne; de låta dem vara i fred, som lemna dem sjelfva i ro; men de kristne, de jaga oss för hela lifvet. Efter omkring en timmas mödosam vandring ankom Dred till stranden af den lilla ö, som vi förut beskrifvit, sedan han vadat de sista tjugo stegen ända till midjan i vatten, Då han slutligen nådde stranden, tillsade han mannen att följa efter och började krypa på händer och fötter, i det han på samma gång uppgaf en långdragen, gäll och besynnerlig hvissling, som besvarades af ett liknande ljud, hvilket tycktes utgå från ett af de täta busksnåren. Efter en stund hördes ett prasslande buller, såsom af ett djur, hvilket trängde sig fram mel!an buskarne; det kom allt närmare och närmare, tilldess elutligen en stor vattenhund utkom från vildsnåren och började med de mest vidunderliga språng visa sin glädje öfver de nykomnes åsyn. Så ja, Buck, min gosse ! sade Dred. Visa oss nu vägen fram ! Hunden, som försted tillsägelsen, vände