Aftonbladet – 18 februari 1857, sida 2

Reaktionen emot byråkratien å de feodalas ida daterar sig från tiden före 1848. Dessa påda föga liberala partier stredo i Preussen f gammalt om herraväldet. Striden fördes sf de feodala ofta med så mycket större biterhet, som byråkraterna genom intelligens, lit och en kraftig egprit de corps förstodo att viana och bibehålla makten. Dertill kom, att sronan vid den egendomliga. formationen af len illa sammanhängande staten och den denokratiska inrättningen af nationalförsvaret ch skolan städse företrädesvis stödde sig på len mindre hatade byråkratien, som i det icke särdeles rika landet drog till sig och upptog sig de bildade klasserna, åt hvilka lemnades taliga om ock tarfliga brödstycken. De blefvo visserligen genom den mörka ställning, hvari le råkade, ofta sårade — det begränsade unlerdäniga förståndet är uppfunnet af erkeyråkraten Rochow, bekant före marsminiterens tid — men likväl icke förbittrade zenom privilegier och materiella på lika skatt ;rundade bördor. Sålunda åtnjöt byråkratien, ill och med i den förra obeslöjade polisstaen, jemförelsevis med junkrarne, en större vopularitet. Hon var det skenbart minsts land två onda ting. Med konstitutionens illkomst förändrade sig småningom detta förhållande, men i ständig progression. Båda partierna, junkrar liksom byråkrater, sågo icke ned blida ögon konstitutionen. De senare i synnerhet, såsom det regerande partiet, funno ig på mångahanda sätt besvärade och j12sade af kamrarnes kontroller. Förstkommande olkrepresentant, som behagade så, inträngde embetsmannahemligheternas helgedom, titade under det gröna bordet och genomforkade nyfiket de eljest esoteriskt gömda akerna. Och derjemte denna odrägliga offen:ighet, detta tidningarnes eviga sorl; som, oakadt alla tryckfrihetslagar och polisåtgärder, ikväl aldrig kunde fullkomligt qväfvas! — Med ett ord, byråkrater och konstitution lefde tillbopa i ett olyckligt äktenskap, och då skilsmessa icke var möjlig, så gjorde de åtminstone hvarandra lifvet så tungt som möj: igt. Hr v. Manteuffel skall en gång hafva sagt: Man måste använda författningen för tt bevisa omöjligheten att regera med denammal, andra sidan hade junkrarne märkt; att len förut så mycket. angripna. konstitutionen ikväl hade sina. fördelar. Den skyddade sista iterstoden af tryckfriheten, hvarmedelst de i ina tidningar genomdrifvit så mycket och noppades genomdrifva ännu mera. Deras taare och advokater, såsom Stahl och Gerlach, nade genom tribunen. vunnit ett. slags ryktoarhet och blifvit parlamentariska. notabiliteer. Men i synnerhet var konstitutionen ett patteri, hvarifrån man kunde hoppas intaza byråkratiens fästning. Ville den gå på napoleoniskt sätt nivellerande tillväga och ikasom i Frankrike och Österrike lika oehandla, lika beskatta alla medborgare, så kunde man genom en populär opposition, genom budgetens inskränkning och uppskof ned nya skatter visa herrar embetsmän, att leras oinskränkta maktfullkomlighet från tilen före Mars numera är bruten. Hr.v. Gerach gjorde redan under förra sessionen preudier till en finansiel opposition, men var då innu något isolerad och uppträdde icke med vanlig aplomb. Under tiden har det feodala notständet samlat sig; hr v. Gerlsch tager relt öppet till devis: Handen på börsen! ch grefve Eulenburg, andra kammarens preident, dundrar i kommissionen mot skrifvareväsendet, så att hr v. Westphalen, inrikesmitistern, förlorar både syn och hörsel. Jag kulle kunna citera flera artiklar i Kreuzzeiung, som kunde, alldeles sådana de der beinnas, hafva plats i en liberal tidning. Man ror sig drömma. Kreuzzeitung säger t. ex. afton: I fall någon säger det vara en feolalistisk och junkerlig åsigt, om någon meade, att vid de preussiska embetsverken sunde vara litet mindre skrifveri, så må man j tvista med honom. Man tillförsökrar honom med många pennor det lyckliggjorda äderneslandets tacksamhet och en ståtlig penion i lifstidsbläck. på det han må ohämmadt unna följa sina böjelser på papperets fält. Feodalism — liksom om icke bonden mest slagade öfver vidlyftigheten och omständligveten i vårt nuvarande skrifvareväsen, som skall nödga till och med byfogdarne att skaffa sig en byrå och sekreterare? Junkerdöme — iksom om man nu i städerna skulle vara nera lycklig derigenom, att borgmästaren år fter år har flera journalnumrer och den lefrande auktoriteten begrafves under oerhörda luntor ... I samma ton fortgår det vidare. Denna hållning af. den oberoende högern vörjar blifva farlig för den beroende, som är sammansatt af landtråd, embetsmän, ministöens välbekanta olycksandar o. s.v. Officiösa vennor hafva fått uppdrag att på allt sätt göra len nya oppositionen misstänkt; Här i Berin utspridas dessutom rykten om hofintriger ch partiets afsigt att intaga utom kultusoch nrikesministererna, som det redan innehar, fven finansministåren, som det bestämt åt hr 7. Niebuhr. Men allt detta är likväl små nedel, som icke göra något starkt intryck. Pertiets afsigter ligga djupare, Det begrips, tt det icke natten öfver förblifver liberalt ch konstitutionelt. Det framlägger i sina orsaner nog öppet sitt program. I sakens natur igger att konungen icke kan göra allt. Allenatyrandet efter upphäfvandet af sjelfva författingsurkunden skulle således icke betyda anvat än byråkratiens maktutvidgning. På ett nnat ställe erinras, att författningens inföande i Preussen önskades af de liberala, för tt medelst: densamma praktiskt införa libsraismen bland nationen. Men deraf följer icke, tt de konservativa skola handhafva den för