Aftonbladet – 18 februari 1857, sida 2

upplysningar kunna vi lemna den försäkran, att detta eger ej den aflägsnaste grund, utan bör anses såsom en ren dikt, som vi åt hvarje fördomsfri läsare öfverlemna att bedöma och som grannlagenbeten förbjuder oss att stämpla med sitt rätta namn. Vi anmärka härvid endast, att Posttidningens redaktion må i detta fall vara huru öfvertygad som helst och anse sig böra genom användande af starka ord göra denna öfver tygelse så påtaglig som möjligt för allmänheten, så utöfvar detta icke ett sådant inflytande på oss, att vi skulle önska det sagda osagdt. Äfven vi ha, innan vi vidrörde denna i en annan tidning förut omförmälda sak, inhämtat upplysningar, som vi å vår sida haft och ha skäl att anse illförlitliga. Rörande H. M. Kozrungens meddelande åt talmännen yttras i gamma artikel, att H. M. Konungen i fredags efterskickat hrr talmän och för dem yttrat, att då rikets ständer snart skulle utöfva sin grundlagsenliga rätt, att antega eller förkasta de föreslagna ändringar uti och tillägg till riksakten, H. M. ansåg såsom en skyldighet att närmare fästa uppmärksamheten på sakens politiska sida, särdeles i afseende på de yttre förhållanden, som nu vore för handen, jemförde med dem, i hvilka vi befunro oss, då interimsregeringen sista gången egde rum. Att de förenade rikenas styrelse i våra allvarliga tider möjligen skulle anförtros åt en regering, hvars oformlighet redan blifvit insedd så väl inom som utom landet, ansåg H. M:t ganska betänkligt. De vådor för fosterlandet, hvilka de af kunde blifva en följd, borde tagas under ett samvetsgrannt öfvervägande, då frågan skulle afgÖras. Förutsatt, att denna uppfattning af H. M. konungens framställning skulle vara riktigare än den, som talmannen Strindlund gjort gällande inför bondeståndet, måste vi för vår del uppriktigt bekänna, att viicke kunna inse hvilka allvarliga och tvingande omständigheter nu skulle förefinnag, som skulle kunna förmå rikets ständer att antaga förslaget om den s.k. prinsregeringen, hvilket, om kritiska tider snart skulle inträda, just ekulle kunna vara särdeles egnadt att medföra vådor för fosterlandet:, Det är för öfrigt någonting ganska besynnerligt i dessa anspelningar på allvarliga förhållanden och: en kinkig yttre ställning, som i allmänna ordalag och utan en närmare utredning framkomma; så snart det är fråga om att genomdrifva ömtåliga anslagsfrågor eller reformer uti reaktionärt eller dynastiskt intrssse; då deremot den yttre ställningen, i fall den verkligen skulle vara så ytterst allvarsam, icke synes innebära någon anmaning för höga vederbörande att tänka på de reformer, genom hvilka. först vårt lans kan bli rätt starkt och mäktigt till motstånd, ja icke ens att för allvar gripa sig an med utarbetandet af en fullständig, efter landets behof och tillgångar lämpad plan till ett nationalförsvar.