Aftonbladet – 18 februari 1857, sida 1

eller fängsla honom, som den af djefvulen besatte från Gadara. Då han skildes från Harry, fortsatte han sin väg till det inre af träsken, medan han; enligt sin vara, med halft sjungande röst för sig sjelf upprepade sådana språk ur profeternas skrifter, som voro honom mest bekanta. : Dagen hade varit qvalmig, och det var nu en timma eller två efter midnatten, då ett åskväder, som länge hotande mullrat på afstånd, började sammandraga sig i de tunga skyarne och utveckla sina dolda krafter. En sakta skälfvyande suck genombäfvade skogarne och böjde hemskt hvinande tallträdens toppar, och då och då blänkte blixtens hvassa pilar ned igenom löfhvalfvens dunkel, likasom utsände från någon stridsengels båge. I ett ögonblick strök en hel här af tusga moln förbi månen; derpå kom en bred, förbländande eldflamma, som slog ned i toppen af en tall, nära intill der Dred stod, och splittrade inom en sekund alla dess grenar ända ned till marken, likasom ett barn afskalar löfven af en qvist. Dred klappade händerna i vild förtjusning, och medan regnet och stormen hven och tjöt och fräste omkring honom, ropade han högt: Vak upp, o Herrans vrede! Vak upp och visa din styrka! Herrans röst sönderbryter cedrar; ja, Herrans röst sönderbryter Libanons cedrar! Herrans röst afhugger såzom en eldslige! Herrans röst berörer Kadesh öknar! Hagel och glödande eldkoll S Stormen, som rasade omkring honom, böjde den mäktiga skogen som rör, och höga träd, uppryckta med rötterna ur den lösa och svampaktiga jorden, föllo brakande med förfärligt buller; men Dred — likasom hade han sjalf varit en stormens mörka ande — ropade högt i triumferande och vild glädje. Närmandet till naturens lössläppta makter tycktes lifva