Aftonbladet – 18 februari 1857, sida 1

pologien — förnuft och vansinne — och det senare bortvisas nästan med förakt såsom icke vidkommande menskligheten: Vi skulle finna det svårt att gifva ett namn åt det sällsamma abnorma tillstånd, i hvilket den besynnerliga varelse, om hvilken vi tala, tillbragte större delen af sin tid. Det var ett tillstånd af drömmande exaltation, hvilket likväl ieke tycktes på minsta sätt hindra öfvandet af hans yttre fysiska förmågor, utan snarare gifva dem en öfvernaturlig skärpa och intensitet, snarlik den som åtföljer somnambulismens mera till fullkomlighet utvecklade fenomen. ; Må våra läsare föreställa sig en mensklig varelse, begåfvad med den högsta potens af ma-. terielt lif, växa upp under så uteslutande inflytande af naturen, att han tyckes stå i lika! omedelbart rapport med den, som t. ex, ett träd, så att regnbyar, storm och åska samt. alla de naturkrafter, mot hvilka menniskan vanligen söker skydd, tyckas stå med honom i ett slags hemligt förbund och utgöra hans tillvaros enda. förtroliga vänner. Detta var fallet med Dred. Han hade kommit till en så förtrolig och fullkomlig sympati med naturen och företrädesvis med de gestalter deraf, hvilka i träsken närmast omgåfvo honom, att han rörde sig bland dem lika obesväradt, som en fin dam beträder sin turkiskä matta. Hvad som berättelsevis skulle förefalla oss såsom outhärdliga mödor var för honom blott tillvarons vanliga förhållanden. Attvandra ända upp till knäen i träskets svampaktiga dy, att bryta sig väg genom vildsnåren, att ligga natten om halft nedsjunken i kärrmarken eller slingra sig fram såsom alligatorn mellan rör och vass, bade för honom lika mycket behag söm väl draperade sängar och mjuka dunbäddar för oss. Det kän ej nekas, att ju ej i detta denaturliga organernas vilda fullkomlighetstillstånd