Aftonbladet – 17 februari 1857, sida 2

lif? Han som älskar lifvet skall förlora det. Dessutom säger Herren till mig: gå! Herren är med mig såsom en mäktig och öfvervinnande kraft. Harry, såg du detta folk? Menniskojägare med händerna ännu rykande af de fattiges blod, alla sökande efter Herren! Prester som köpa och sälja oss! Är detta ett folk beredt på Herrans ankomst ? Jag lemnade en man död i träsket, som deras hundar slitit ibjel. Hans hustru är enka — hans barn faderlösa! Men de äta och torka sig om munnen och säga: Hvad har jag gjort? Herrans tempel, Herrans tempel äro vi. Jag vet detr, sade Harry dystert. Och du föremar dig med dem ?x Tala ej mera till mig om detta, Jag skall ej förråda dig, men jag vill ej hafva blod utgjutet. Min rmatmor ör rmin syster. Ja visst. Och de läsa skriften, icke sant? Förskjut tjensteqvinnans harn, Det är deras heliga skrift — icke så ?n Dred, sade Harry, jag älskar henna högre än jag älskar mig sjelf. Jag vill kämpa för henne ända till det sista, men aldrig emot henne eller hennes närmaste.n Du vill då tjena Tom Gordon ? sade Dred. Aldrig ! svarade Harry. Dred stod stilla ett ögonblick. Genom en öppning bland träden strömmade månljuset fullt och klart ned öfver hans vilda, dunkla skepnad. Harry såg hans. blick atirrande liksom medvetslöst utåt rymden och pupillerna vidgas till en glasartad fullhet under en stel och drömmande blick. Efter några minuter talade ban med ihålig och förändrad stämma, likgora hade han talat under sömnen; Då skall silfverbandet lossas och det gyllene kärilet söndergslås. Ja, täck öfver grafven — täck öfver den. Och nu, skynda — kom till mig,eller skall din hustru blifva hans rof.n .