Aftonbladet – 16 februari 1857, sida 2

falla vid altarrunden, . Hela massan rusade framåt, och suckar och .snyftningar hördes medan talaren. fortfor med fördubblad värma. Jag frågar inte efter hvem som ser mig,, sade mr John :Gordon. . Jag går. . Jag är en usel gammal syndare, och jag behöfver så väl som någon att Guds tjenare bedja för mig.n .. Nina vek tillbaka, och hängde sig fast. vid Claytons arm,, Så gripande, var, den sjudande rörelsen. bland. mängden. omkring henne, att hon gret af en ;vild och nästan plågsam hänförelse. .. För mig, bort; det är förfärligt! hviskade .hon; , Clayton lade skyddande sin arm omkring henne, och banande sig väg genom mängden, förde han henne bort till skogskanten, der. de, stodo ensamma sida vid sida under..de höga, träden. Jag vet att, jag. inte är god, sade hon, men hur jag skall bli bättre kan ingen säga mig. Tror ni det skulle göra mig godt att gå fram, med alla de andra? Tror ni på dessa saker? Jag sympatiserar med hvarje bemödanden menniskan gör för att närma sig sin skapare, sade Clayton; detta sätt behagar icke mig, men . jag vågar ej döma dem. Jag kan ej gätta mig sjelf till ett mönster för andra. Mentror. ni. inte,, frågade Nina, att dessa uppträden äfven, kunna göra. skada?n, Ack, hvilken. religionsform kan väl frisäga sig från den ,beskyllningen? Det är vårt öde att allt som gör godt äfven måste medföra något ondt. , Deri. ligger. just ofullkomligheten af vår arma tillvarelse här nere. Jag tycker ej .om . dessa förfärliga hotelser,, sade Nina. Kan fruktan komma mig att älska? — Det ligger dessutom ett slags mod i mitt lynne, som alltid uppreser sig mot hotelser. Det är ej i min natur att frukta. ; Om vi få bedöma vår fader efter hans