Aftonbladet – 16 februari 1857, sida 2

röst i naturen, sade Clayton, så anser han stränghet nödvändig för vår andliga uppfostran, Huru obevekliga och fruktansvärdt regelbundna äro icke hans lagar! Eld och hagel, snö, töcken och stormvindar äro alla bevis på att han vill bli fruktad lika. väl som älskad. . ; Men jag ville vara from alldeles oberäknadt dylika konsiderationer, sade Nina. Ej drifven af fruktan, utan dragen af kärlek. Jag Önskar jag vore mera lik Milly, tillade hon. Hon är sant kristen, det är jag säker på; men hon har kommit derhän genom bjertskärande sorger. Ibland är jag rädd att bedja min himmelske fader att göra mig from, emedan jag fruktar det skall ske genom hårda pröfningar, om han hör min bön. Och jag, sade Clayton, talande med djupt allvar, skulle vara villig att lida äfven det yttersta, om jag blott kunde öfvervinna allt det onda och nå mitt bögsta ideal af godhet. I det Clayton så talade, höjde han ansigtet upp mot månljuset med en värme och ett allvar i uttrycket, soma aren Nina djupt. . Jag ryser nästan att höra er tala så! Ni vet ej hvad denna önskan kan ådraga erl Han såg på henne med ett vackert leende, hvilket i stunder af mäktig hänförelse belyste hans ansigte. i Och jag upprepar den åters, sade han; komme hvad som helst Aftonens andaktsöfningar fortgingo under förnyade uppmaningar och tal, omvexlande med hymner och böner. Mot slutet förklarade sig många blifvit fomvända ochkropade och bådo högljudt. Då framträdde åter fader Bonnie. Bröder,, utröpade han, sHerrans dag är kommande; vizhafva att vänta en herrlig tid! O, bröder, låtom oss sjunga: