Aftonbladet – 14 februari 1857, sida 3

Dass weiss selbst. Gott im Himmel nicht. (Insändt.) Öfverståthållaren ooh Stockholms kommun, Det är ett särdeles missöde, som för närvarande hvilar öfver vederbörande och deras förklaringar. Flera gånger har man under de senaste siderna funnit, huru än den ene än den andre sökt att freda sig emot anmärkningar af mer eller mindre svår beskaffenhet, och huru förklaringarne vanligen gjort det anmärkta förhållandet — ännu oförklarligare. Så har en insändare uti Aftonbladet för den6:te dennes sökt att dels vederlägga dels förminska verkan af några dagen förut framstälda anmärkningar anxående öfverståthållarens sätt att behandla tvenne kommunala frågor. Den första af dessa frågor gälde stadsnämdens och, hvad äfven bort tilläggas, öfverståthållarens obehöriga förfarande att, utan församJingarnes hörande, till Kongl. Maj:t ingå med en framställning, innefattande ingenting mer eller mindre än ett försök att som hastigast frånhända församlingarne och tillegna stadsnämden rättigheten att utse ledamöter i arbetshusets direktion, öfver hvilken inrättning, medafseende synnerligast -å dess nära sammanhang med: polisen, det var särdeles angeläget att församlingarne fortfarande hade ett vaksamt öga. Det hette väl, attstadsnämden skulle utse ledamöterna. Men den, som har sig bekant hurä val derstädes och allestädes, der öfverståthållaren är ordförandey tillgå, nemligen att öfverståthållaren vånligtvis föreslår personerna och, då ingen vill eller vågar motsäga honom, sålunda nämner dem; vet äfven, att det egentligen varit uti öfverståtbållarens händer, som denna ökade församlingarne frånryckta nakt hade blifvit lägd: Att. öfverståthållaren uti detta granlaga ämne ansett sig, utan församlingarnes hörande, kunna ingå till Kongl Maj:t och begöras förändrings är kändt; och-att: öfverståthållaren, sedan Kongl Maj:t . genom -remiss-:-anbefalt honem att deröfver infordra församlingarnes yttrande, hänskjutit ärendet till sockenstämmorna, med föreskri:t att insända sina protokoll till sockenstämmonämden, är af-ipsändaren-medgifvet. Det-är således erkändt;, stt om. man äfven icke trodde. sig-kunna helt och hållet motsätta sig Kongl. Maj:ts föreskrift, skulle man likväl komma att kringgå densamma, derigenom att det icke blefve församlingärnes, utan den för när varande-så lätthandterliga sockenstämmonämdensyttrande. som skulle läggas inför Kongl, Maj:ts. ögon. Detta var ett misstag, säger insändaren. : Möjligt. Men då var det ett misstag cm lydelsen öåde af Kongl. Maj:ts nådiga remiss och af Kongl. Mäaj:ts nådiga sockenstämmoförfattning; och således ett dubbelt misstag, -hvilket man icke borde kunna ens tilltro.en öfverståthållare,. som. så länge innehaft. sitt embete som grefve Hamilton. Sedan semellertid detta så kallade misstag blifvit -rkändt, tyckes det som man: bort åtnöja sig dermed; cch icke, som. nu skett, för osann förklara. uppgiften, att öfverståthållaren först dagen efter det nägra församlingar beslutit, att icke insända sina protokoll ull sockenstämmonämden, återkallat sin derom giföå befallning. a Nr Re Insändaren påstår nemligen, att öfverståthållaren redan tvenne dagår innan sockefistämniorna höllos sifvit. befallningcom återkallelsen; hair gör bsåledes anspråk påsatt vara såväl underrättad,jatthban känuer de. befallningar, som öfverståthållaren lemnar embetets sekreterare, och man kan deraf sluta byem. insändaren sjelf är.-Men biånnej icke äfven detta är ett misstag? Hvaroch en med-någon kännedom om expeditionssättet hos hvarje styrelse vet, att en skrifvelse-daterasför sammardag som beslutet fattas i den fråga expeditionen afser. Nu inträffar här det egna förhållandet, att den frågavarande återkallelseskriften Si dåterad den 29 Dec. 1856 och således-dagen-efter -ssockenstämniornå. Huri villinsän:darenförklara: detta ?-Ytterligare torde. såsom -ånmärkniogsvärdt böra erinras, att: öfverståthållärenssistberörderskrifvelse börjar med: orden .af förekommen anledning får jag c. ce.. Hvilka kontavdå de anledningar vara, som förmått öfverståthållaren att återkalla sin berörde föreskrift? Anledningar, som kunna förändra en auktoritets beslut, kunna icke; då de särskilt åberopas, vara löst prat, eller den inre öfvertygelsen-om oriktigheten af -en vidtagen åtgärd. Det. måste vara några inträffade förändringar uti de existerande förhållandena; några officiella tilldragelser; och hvad -har öfverståthållaren i berörde hänseende att åberopa? Intet! Det torde således ursäktas; om man fortfarande antager; att utgången af: Störkyrkooch Kungsholms församlingarssockenstämmor och deras-vägran att ställa: sig öfverståtKällarensbefallning till efterrättelse, var den-enda och rätta antedningen till återtagandet; och detta vinner än mera styrka af insändarens uppenbart osanfärdiga tillägg, att, ehuru skrifvelsen expedierats dagen efter sockenstämmorna, sådant likväl skett innan underrättelsen om utgången af öfverläggningarne på sockenstämmorna blifvit öfverståthållaren meddelad. Det har redan förut anmärkts i Aftonbladet, huru angelägna vederbörande varit att få snar underrättelse om utgången, och hvilka utomordentliga åtgärder vidtagits dertill; att under sådana förhållanden ändock vilja påstå:att öfverståthållaren dagen efter sockenstämmorna icke skall egt kännedom om utgången, är sannerligen ettallt för stort ockrande på Stockholms invånäres lättrogenhet. I afseende på försvaret för öfverståtbållarens åtgärd att, i anledning af gatuförvaltringens derom väckta framställning, hos Kongl. Maj:t föreslå en örändring uli sättet för uppgörandet om, gatuläggningarne, fastän gatuförvaltningen aldrig inkommit med en så beskaffad. framställning, så. är detta för:, svar af beskaffenhet, att man sannerligen måste beklaga öfverståthållaren att hafva fått en försvarare sådan som insändaren. Denne har icke funnit något bättre att! åberopa än en förvaltningens skrifvelse vill öfverståthållaren af den 6 Nov. 1856, deruti förvaltningen, efter erinraw att entreprenadsafial om gatuläggningen med utländska ärbetare af förekomna anledningar icke vore att påräkna, tillägger; att .förvaltnivgensmålte vara betänktratt ställa sina arbe