Aftonbladet – 14 februari 1857, sida 3

Rötscher och Stöckhårdt; bland artister :.;de stora kompositörerna Auber och Meyerbeers de utmärkte målarne KaulbacH, Overbeck; Lessing, Schadow (direktör vid åkademien i Disseldorf, der så många svenskar -och norrmän blifvit bildade), Winterhalter,Ary Scheffer. och den store bildhuggaren Rauch; deremot göra vi i vår kalender bekantskap med artisterna Boutay, Mayer, Macere och Dassault, samt med litteratörerne Coulier, Havas och grefve de Soultrait, och åtskilliga andra namn, som konstoch litteraturhistorien alls deles ignorerar. . Vända. -vi våra blickar. åt vårt kära grannrike, det på utmärkta män så -ärdeles rika lilla Danmark, så hafva visserligen, hvad gvantiteten beträffar, allt blifvit uppfyldt, enär 170 danske män bära svenska ordnar; .men ser man på qvaliteten af desse män, -så blir man ytterligare förvånad, och det så mycket mer, som Danmark ligger oss så nära, att man med skäl kan fordra, att dess utmärkte män böra vara kända af vår regering, särdeles i närvarande tid, då Sverge tyckes egna den noggrannaste uppmärksamhet åt grannriket och. dess förhållanden. Bland Danmarks lärde män äro flera dekoreride med svenska ordnar, men icke af de ryktbaraste ibland dem: Örsted, Clausen Madvig, Sibberh, Fenger, Worsaae m. fl. Bland statsmän och politici hafva dermed icke blifvit ihågkomne: Bang, Andre, David, Hall och Bardenfleth (men väl dennes broder, som är stallmästare). Bland skalder hafva flera af de utmärktaste, Heiberg, Winther, Hertz, Paludan-Miiller, ingen svensk orden. Af kompositörer är baron Lövenschiold hedrad med en svensk orden, men deremot icke de inom :1en musikaliska verlden: ojemförligt mera ansedda Gade och Hartmann. Eu särskilt uppmärksamhet tyckes Sverge ha egnat. åt den danska srallstaten, enär .trenne danska stallmästare bära nordstjerneorden. . Det, skulle dock säkert: varit mera : öfverensstämmande ned Sverges värdighet och nordstjerneordens institutioner, om den i stället varit buren af en Clausen, en Hertz, en Heiberg, om än dessa sjelfve ha . mera sinne och bjerta för de stjernor, som tindra upjä fästet biå, än för de emaljerade, som: utströs och börtslösas af jordens monarker. Vi kunna icke sluta denna lilla uppsats lämpligare, än med anförande af följande lilla poem af Hoffman von Fallereleben: Sterne. Warum hat Gott der Herr geschmäcket Mit Sternen ohne Mass und Zahl Den schönen, weiten Himmelssaal? Dass wissen wir, wir Menschen nicht. Warum hat Gott der Herr geschmiäcket Mit. Blumensternen Wies und Feld Die ganzeliebe; weiteWelt? Dass: wissen wir, wir Menschen nicht. Warum hat mancher Färst geschmicket Seit Jahr und Tag mit Stern und Band So manche Brust in Stadt und Land? Dass weiss selbst Gott im Himmel nicht.