Aftonbladet – 14 februari 1857, sida 2

sånt som de predikat om. Och ser ni det der — det bekymrar mig — ja gör det så — baresta för jag vill ha de här välsignade barnen in i det himmelska konungariket så fort som görligt är. . Nu tänkte jag som så, att kanske herrskapsfolk förstår sig bättre på tocket. Besitta mig har icke jag haft alldeles samma känsla af saken! sade onkel John. Då de sjöngo den der hymnen om att skynda till fanan och vara en god kämpe, så skulle jag sannerligen varit färdig att rusa rätt in i striden om der bara. funnits någon sådan; och predikan, den skakar alldeles fasligt upp mig. Men ren, just som Tiff säger, så är alltsammans öfver, och så kommer middagen som skall ätas, och jag ser inte att man har något bättre att göra än att ätan med god smak, och när jag. slutligen fått några glas vin i mig, då är det som det vore bortstruket med en hand alltihop. Det är alldeles med mig som med Tiff. De säga, återtog Tiff, att en ska vänta tills välsignelsen kommer ned öfver en, och tant Rosa påstår, att de som tjuta värst, de få välsignelsen; och jag vet då att jag har tjutit mig alldeles hes, nen inte har jag fåtten. Så sa den ena af dem, att ingen mer än de utvalde kunde få den; men så tycktes den andra tänka på annat sätt, och det talas om ett fjällen skola falla en af ögonen, och jag önskar te Gud de wille falla af mina — ja gör jag sål — Men kanske kunde ni, miss Nina, säga mig någonting mera om saken.? Ack, fråga inte migl, sade Nina, . jag är så okunnig i allt sådant. . Jag tror jag känner det ungefär som onkel John, sade hon och vände sig till Clayton. Det finnes tvenne slags predikningar: den ena sorten görmig sömnig. och .den. andra lifvar. och skakar upp mig så der i allmänhet; men ingendera tycks göra mig någet-vörkligt godt. -:c-(Forts.)