Aftonbladet – 14 februari 1857, sida 2

alla stridiga punkter, följdes dock detta visa beslut ej så noggrant, att icke åtskilliga sidohugg måttades och parerades så väl ä ena som å andra sidan, då den ene predikanten uppträdde efter den andre på tribunen. Åhörarne uppmuntrade vid dessa tillfällen, hvar och en enligt sina enskilta åsigter, hvarje predikant med högljudda rop sf Amen, amenl! Ära vare Gud Fortfar, broder! och andra dylika utrop. Vid middagstiden slöt gudstjensten för den gången, och åhörarne spredo sig till sina tält i skogskanten, hvarest uppstod ett larmande virrvarr af pratande, besökande, ätande och drickande, som hade morgonens lidelsefulla åkallan och glödande uppmaningar varit saker, tillhörande ett helt annat stadium af tillvarelsen. Onkel John förde vid muntraste lynne i verlden sitt sällskap till en skuggrik plats i skogen och hjelpte ifrigt till vid urpackningen af en stor korg, innehållande vin, kallt vildt. tårtor, pastejer och andra läckerheter, hvarme: tant Katys omsorger försett dem. Gamle Tiff hade slagit upp sitt tält i enliten treflig vrå på stranden af strömmen, hvarest han hade mycket besvär att underrätta alla förbigående att det var hans unga massas och missis tält och att han, Tiff, vore der för att passa upp på dem. I den vänliga afsigten att göra honom ett nöje valde Nina en plats ej långt från deras för intagandet af sina medhafda förfriskningar och språkade med dem allt emellanåt på det mest vänliga och uppmuntrande Sätt. Kan ni se nu hur verkligt herrskap beer sig? sade Tift bistert till gamle Hundra, som kom upp med vagnsdynorna för sin unga matmor och bennes sällskap att sitta LL Verkligt herrskap ser något längre än andra ror jag? Jag säger er, blod känner blod: Miss Nina ger att:dehär barnen äro något