förmodligen, efter frågan äfven var en finansÅ fråga, en af stadsnämden vald ledamot — summa 11 personer eller. ungefär samma numerär, som blifvit föreslagen för öfverstyrelsen för Stockholms folkskoleväsende. Längre fram i sitt utlåtande klamdrar kousistorium just detta förslag, bland annat på grund af den alltför stora prraonalen i den projekterade gemensamma skolstyrelsen för hufvudstaden. Huru skulle då en lika stor personal hafva kunnat varit lämplig för en komite? Det är ju påtagligt, att öfverstyrelsen, såsom in corpore väsentligen en delibererande och beslutande myndighet, ovilkorligen bör vare något talrik, under det i fråga om verkstälHighet den naturligtvis kan och bör för olika Tönösmål dela sig i smärre komiteer., Vi kunna omöjligen inse att en talrikare personal i komitn — i fall det är detta konsistorium åsyfJtat — skulle hafva något gagnsat, utan tvärtTom, lika litet som att öfverståthållaren, under de omständigheter ärendet blifvit till honom dhänskjutet, haft den ringaste anledning, hvarken ur legal eller praktisk synpunkt, att gå så tillväga med komitas nedsättande, som konsistorium här föreslagit. Men konsistorium tyckes hufvudsakligast fästa sig vid att ingen prest och ingen folkskolelärare sutit i komiten. Men frågan var ju icke huruvida det eller det yrket var representeradt i komiten, utan huruvida det inom komitån fanns sakkännedom och öfriga för frågans utredande erforderliga egenskaper. Då för öfrigt konsistorium haft tillfälle att bedöma sjelfva resultaterna af komitens arbete, borde konsistorium, enligt satsen: af deras frukt skolen I känna demp, hellre hafva helt cukelt sagt, att komitåns afgifna utlåtande vittnat om okunnighet, oerfarenhet, bristande sanningskärlek och nit o. s. v. (i fall detta varit konsistorii tanke), än klandrat komitn, emedan der icke fanns en prest eller en folkskolelärare! Detta senare låter allt för skråmessigt. . Hvad särskilt det ena momentet beträffar, så anser ju t. ex. konsistorium sig sjelft för en fullt kompetent skolstyrelse ech auktoritet i skolangelägenheten, fastän i konsistorium icke sitter någon folkskolelärare såsom ledamot, och fastän det ganska väl kan inträffa, att ingen enda af konsistorii ledamöter varit en enda dag lärare i något slags skola. Och att, å andra sidan, prestkragen i och för sig skulle vara en osviklig borgen för sakkunskap, nit och sanningskärlek, är väl kanhända också en något djerf sats, som möjligtvis till och med skall förefalla en och annan ännu djerfvare efter genomläsandet af de obetydliga anmärkningar, hvilka vi längre fram skola få anledning att framställa vid konsistorii utlåtande. Konaistorium anmäler, såsom en af de uraktlåtenheter, hvilka för konsistorium skulle mycket försvårat afgifvandet af utlåtande, att detsamma, före frågans afgörande på sockenstämmorna, icke fått del af komiterades betänkande. Faktum är, att då pastorsembetena och skolstyrelserna fått del af ifrågavarande betänkande, så hafva konsistorii ledamöter åtminstone icke. kunnat vara okunniga derom. Mycken fråga kan ock vara, huruvida ett ärende, som skall afgöras på sockenstämma, bör först officielt delgifvas konsistorium. Vi tro icke att detta är vanligt. Hela denna anmärkning synes noglumpen för den, som har verkliga skäl att anföra. Slutligen klandrar konsistorium, att tiden emellan afgifvandet af komiterades betänkande och frågans afgörande på sockenstämmorna varit allt för kort. Vi medgifva, att om man skall lägga till grund för beräkningen den tid konsistorium behöft för sitt utlåtande, så var tiden verkligen allt för kort. Men om man erinrar sig, att ärendet under flera år förut varit å bane och blifvit vidlyftigt belyst genom tryckta och särskilt publicerade handlingar, utom det att hela ämnet varit fullständigt behandladt i tidningarne; att komiterades förslag var tryckt och ej blott ymnigt utdeladt till alla vederbörande, utan äfven spridt genom bokhardeln; att detsamma vidlyftigt till: sitt innehåll omförmältes och diskuterades i tidningarne; att det likaledes utgjorde föremål för en ganska liflig diskussion på en eller två för ändamålet talrikt besökta sammankomster på börsen, der ledamöter af alla församlingar, och särskilt så väl ledamöter af flera folkskolestyrelser, som af konsistorium, voro tillstädes och yttrade sig; att, slutligen, förslaget visserligen i sina detaljer var nytt, men i sin hufvudsakliga uppränning icke utgjorde annat än ett uttryck af de åsigter, som allt ifrån det frågan först väcktes genom den omförmälta revisionsberättelsen öfver fattigvårdsförvaltningen, tämmeligen allmänt gjort sig gällande; så tro vil sannerligen, att ganska få frågor varit bättre utredda och mogna för besluts fattande, än. den ifrågavarande. Att detta vid tillfället också var allmänna meningen i hufvudstaden, våga vi verkligen påstå, i trots af hvad . konsistorium nu behagat inför Kongl. Maj:t andraga. (Forts. följer.) Korrespondens från Upsala. TA gamla -hekymran dtoretn da 2 För marna I