Aftonbladet – 12 februari 1857, sida 2

sade Ben. Vi ha James negrer och Smiths Polly, som vi redan borde vara på spåren.s Äck Ben, du ska väl ändå sätta omsorgen om din frälsning framem allt annat,, sade hans hustru. Det är rog sant medgaf Ben; det vankas inte möten hvar dag heller. Men hvad ska vi göra med henne derinnt? pekande mot dörren till ett inre rums Hon derinne var ingen mer och ingen mindre än en stackars negerqvingesa vid namn Nance, som hundarne jagat upp den föregående dage?. Åh, vi kunna ju ge henne en smula att äta och lemna hundarne att vakta dörren. Då kan hon minsann inte komma nån hvart. Ben slog upp dörren och visede ett litet lågt hybble med ingen annan dager än den som inträngde genom springörna mellan timmerstockarne. På göolfvet, som var af härdt stampad lera, satt en senfull, mager negerqvinna, omfattande sina knän med båda armarne och hvilande hakan på dem. Hallo, Nance, hur är det?s sade Ben muntert. Diligt, herre, svarade hon med vresig stämma. Hör på, Naxce, tror du din gamle husbonde ska piska dig dugtigt när han fårigen dig? frågade Ben. Viest gör han väl det, sade Nance; det plär så-vara hans vapa.x Nå väl, Nance, nu är det så att mor här och jag tänka oss upp te deras stora eampmeeting, och vill du nu lofva att bli vackert stilla här medan vi äro borta, så ska jag tala vid busbond din att inte piska dig. Jag ska till och med jemka litet på betalningen — det är billiga vilkor, eller hvabah? Ja visst, massa, svarade qvinnan med samma slöa förtviflan i rösten.