An gramne en handräekning i behofvets stund med lika god vilja som trots någon; och, oberäknadt att han då och då tog litet för mycket till bästa, såsom ban sjelf måste medgifva, så ansåg han sig som fullt ut så lofvande aspirant till det himmelska konungariket som någor: af alla d.em, hvilka begåfvo sig till det stor mötet. Hade någon vågat förehålla Ben beskaftenheten af hans yrke, skulle han troligen försvarat det med ungefår samma aregumenter, med hvilka nutidens teologer försvara den institution, hvaraf detta utgör en utgrening. Ben war just en af dessa muntra och lifliga själar, som äro med som sarfven i hvar lek, och synnerligast ansåg han det som en rikug plikt att bevista alls Camp meetings. Han hade en grof och stark stämma, och åstadkom med den en förträfflig effekt vid psalmkörerna, Han lät merendels använda sig vid hvarje dylik saramankomst, ehuru han, genom den r dan omnämda olyckliga benägenheten för whiskey, merendels innan åretr slut återigen förverkat nåden. Likt många andra storväxta och hurtisa män hade han en blek, halfvissnad månskensande till hustru, som hängde vid hans arm som en tom arbetspung; men för att göra Ben rättvisa, var han god och vänlig mot det litla ömkliga pyret, just som hade han misstänkt att han i sin ständigt tilltagaxde frodighet absorberat hennes lifekraft. Samma morgon, om hvilken vi tala, satt den lilla qvinnan der halt tålig och undergifven, medaxz en långbent och bredaxlad barnunge, omkring två eller tre år gamxnal, med stripigt hvitt hår, nöp henne i öronen, drog hesne i håret och misshandlade henne på allt sätt för att få henne att gå upp efter ett stycke bröd med sirap åt honom, i det hon, utan att bry sig om barnet, uppmärksamt lyssnade tili hvad mannen sade. klär är hiskeligt myeket att göra just nul