Aftonbladet – 12 februari 1857, sida 1

hvassa, grå ögon, hvass haka, och. fingrar långa som rofogelsklor. . Hans skinn såg så förtorkadt ut, att.man nästan väntade sig, att hans -kindben skulle prassla som skrynkligt papper, då han talade eller skrattade, och derinom sågs han ständigt. vältra en evig tobaksbuss, Abijah var en af dessa genomsluga yankees, som lemna sitt heraland till dess fördel, och hvilka, Kvarbelst de slå sig ned; framställa en sådan karrikatyr af sitt lands hufvuddygd — den att vara om sig, att det väl kunde-rättfärdiga den motvilja hvarje infödd syd!ändning hyser för yankeemännen. Abijah drack sin egem whiskey, dock försigtigt, och aldrig, som han sjelf sade, så att han inte visste hvar han. var hemma. Han hade tagit sig en hustru af landets. -döttrar,. som. också drack whiskey, men mindreförsigtigt än mannen,.hvarföre det esomoftast. hände att hon icke visste hvar hon var hemmas .Det vördnadsvärda paret hade söner och döttrar i mängd, hvishåriga, påflugna, smutsiga och olydig. Men under alla enskilta och allmänna pröfaingar höll dock Abijah blicken oafvändt fösiad på målet för sitt lif — förvärfvandet af penningar. För penzingar gjorde han allting; för penningar skulle han hafva sält hustru och barn, och till och med sin egen själ om han råkat hafva någon. Men omdenna vara verkligen existerade, så var den numera så skrumpen och förtorkad, att man skulle kunna trott sig höra den skramla inom hans skinntorra lekamen, likt en hårdnad ärta inom en skida från fjolåret. Abijah var med om alla camp megtings; denna gången af tvenne orsaker: den ena var naturligtvis att samla penningar. på sin handel, den andra att komma under-: fund med om hans favoritpredikant, String-: fellow, behandlade sälighetsläran enligt hans åsigter; ty Abijah hade; slagit sig på teologien oeh kunde uppräkna kalvinismens fera