Aftonbladet – 12 februari 1857, sida 1

och Kat beslöt derföre att förrätta sin stortvätt i naturens rymliga kör. Följaktligen upptände ban en ståtlig brasa, som snart muntert flammade ej långt från buset, hängde upp sin kittel öfver den och började åerpå några andra af sina många sysslor. Tallveden, som pj varit nog usderbjelpt af tyrstickor, spelade honom likväl det vanliga sprattet att låga och spraka muntert, så länge hän stod bredvid och såg på, men alldeles slockna ut, medan:han vår borta och undersökte Bina giller i skogeå, IFmnande blott svarta bränder pyrandei askan: sOnkel Tiffs, ropade Teddy, slden har alldeles-slocknat. Ho! Hol Köl har dan? sade Tiff och skyndade dit! Var inte-det kuriöst! Bevar ots, här ligger ju all veden och -döt brann ändå en sån grann och munter brasa Dyas, sade Tiff.. Men du Gud! detär bara elder som skäms för att solen ser på dens Har ni nånsinsett em eld som iste kolataf, då den välsignade solen setten i synen? Det är. ku: riöst med den-saken :— js ä det så Och mången engång har jag fuadrat på bur def kan bära te. en jag-lärer få knipa te med mina rara -kådiga stickor ändå, kanjszg märka. Bevar 0ss, tockena äfventsr! Hol! ho hol sade Tiff skrattande för sig sjelf. Tycks det inte som vore: det här riktigt en liknelse på de der Camp-meetings-presterna? Flamme upp så rart i eld och lågor så länge möte varar, och sen ä di kolsvarta året oml:: Nä en ser dem der, är en färdig att trocdemas:i rätt invidhiramelens portar, men sen så -—— Åck Gud vare oss alla nådig! — Det ä bara skräp med vår fattiga gusdfruktan!. Ill: litet vet en och än mindre gören. Dengo de fadren deruppe måtte ha ett hiskligt gör medöss alla —— ja har: han sålvyg 0 ic