Aftonbladet – 11 februari 1857, sida 2

EE skura dina knifvar, annars får du med mig att göra. Ms NER Under tiden begaf: sig Tiffsr hvars goda lynne blifvit fullkomligt återstäldt, i allsköns maklighet på hemvägen, sjungande bakom sin enögda häst: i Jag färdas till Kanaans land, med åtskilliga förvånande variationer. Slutligen inföll miss Fanny — såsom han alltid kallade henne — med en tämligen qvistig fråga: Onkel Tiff, hvar är Kanaans land? Herren vare oss nådig, barn; denfrågan gör jag båd natt och dag, men har inte fått svar ännt. Är det detsamma som himlen? frågade Fanny. Kanske — skulle mest tro det, miss Fanny, sade Tiff tvekande. ÄTdet dit mamma har gått? frågade åter Fanny: Jo säkert, barn I svarade Tiff. Är det kanske under jorden? sade Fanny. Åb nej; ho, ho, ho, mitt socker! sade Tiff, bjertligt skrattande. Hvar har ni kunnat få en sådan föreställning i ert hufvud ifrån ? : Jag såg jun, svarade Fanny, hur de bäddade min stackars bleka mamma långt ned i den svarta jorden? : Du Gud; nej barn! Himmels åt, himmels åt gick hom, sade Tiff, pekande uppåt det högblå himlahvalfvet, som framglänste här poh der mellan de resliga tallarnes toppar. Hvar är trappan då eller stegen att kömma upp jå, TED frågade Fanny. Eller speta de upp der bortifrån der himlen når marken? Eller klättra de kanske på regnbågen, Tiff? SVet inte hur de bära sig åt, barnet mittn, sade onkel Tiff; men komma dit, det göra de. Jag bålls ständigt med och funderar på deri der saken. : Tänker mig nu .med på derag btora camp-meeling, för att se om en kan få nån vägledning der. Jag har väl varit på många everldeliga Camp-meetings men har aldrig ändå varit kropp att få den der saken klar för mig. Tycks som falte de mera om