Aftonbladet – 9 februari 1857, sida 3

Jernbanan emellan Rom och Civita Veochia hade blifvit upplåten till allmänt begagnande, och trafikenSpå densamma var högst liflig. GREKLAND. Konungen af Bayern väntades till Athen vid slutet af innevarande månad. . De grekiska skyddsmakternas sändebud had meddelat konungen de instruktioner de erhållit i fråga om undersökningen af Greklands finanser. RYSSLAND. Regeringen har utfärdat några nya bestämmelser, som underlätta formaliteteraa vid den genom en nyligen utfärdad ukas tillåtna frivilliga och kontraktsenliga frigifningen af lifegne. Så snart bifall erhållits från högre ort till en sådan frigifningsåtgärd, skall af kontraktet tagas tvenne afskrifter, hvaraf den frigifne behåller den ena och hans fordna herre den andra. Originalkontraktet förvaras hos vederbörande domstol. ASIEN. Engelska tidningarne redogöra nu något utförligare för krigshändelserna i Persien. Den 29 November ankom, såsom redan är kändt, engelska flottan till Abuschir. Britiske residenten kapten Jones utfärdade genast krigsförklarihgen. Den 4 December besattes den 6 tyska mil n rdost om Abuscher belägna ön Charedsch af 2 kompanier. Den 6 December seglade örlogsflottan, tillika med transportskeppen, till Hallilaviken, ett par tyska mil sydost om Abuscher. Den 7 December börjades landsti. ningen. De uti en lund af dadelpalmer sammandragna persiska trupperna försökte hindra densamma, men drogo sig tillbaka så snart engelsmännens skjutning började. Mer än två dagar åtgingo för truppernas landstigning, hvilken ombesörjdes af fartygens bätar; intet menniskolif spildes dervid. På morgonen den 9 December satte sig engelsmännen i marsch mot fästet Reschir. Krigsångfartygen följde längs kusten krigshären, för att understöda dess rörelser. Engelsmännen hade förmodat, att fienden, 1500—2000 man stark, skulle göra dem ett hårdnackadt motstånd. Då man nalkades fä tet, såg man också detsamma hvimla af persiska soldater, färdiga till strid. Då engelsmännen närmat sig på 2500 stegs afstånd, började de kasta bomber mot fästet, hvilka anstälde stor förödelse bland de persiska trupperna. Då flydde dessa, med undantag af 800 man, hvilka gjorde ett beslutsamt motstånd, men genom ett lysande och djerft anfall af engelsmännen slutligen fördrefvos ur fästet. Det af hinduer bestående 20:de regementet täflade på ett värdigt sätt med sina europeiska kamrater i tapperhet. Öfverste Malet ibjelsköts af en fiende, som han nyss förut räddat. Utom två löjtnanter vid 20:de regementet, som dödades, bestod förlusten i 6 döda och 35 sårade. Sedan föstet tagits, ryckte engelsmännen fram mot Abuschir. Perserna sköto från staden på er parlamentär, men urskuldade sig sedan. De begärde 24 timmars betänketid, hvilket vägrades. Den 10 December började anfalle: från sjösidan, och ångfartygen gingo stranden mycket närmare än perserna förestält sig vara möjligt. Striden varade i 4 timmar, hvarefter de persiska batterierna voro nästan alldeles tystade. Nu beslöt amiralen att skjuta bresch på stadsmuren, på det att hären skulle kunna företaga en stormning, hvilken dock ej blef af, emedan staden gaf sig så snart bresch var gjord. Staden Abuschir intogs följaktligen genom krigsfartygens verksamhet. Sedan staden gifvit sig, förklarades den utgöra en del af britiska riket och proklamedes såsom frihamn. Enligt senare underrättelser lära engelsmännen ämna att landstiga-i Mahamora, för att rycka fram mot Behbahar i Schiras. Man befarar oroligheter i de persiska landskapen Laristan, Schiras och Ispahan.