Aftonbladet – 7 februari 1857, sida 3

tion, hvarigenom hen utan svårighet försåg sig med föda i öfverflöd. Dessutom höja sig här och der i trästen torra fläckar af land, hvilka, med företånd odlade, kuana uppdrifvas till omorderstig fruktbarhet ; många dylika. fläcksr uppodlade Dred, antingen med egen hand eller med hjelp af an dra flyktingar, hvilka han upptagit och beskyddat. Orolig till sin natur, hade han ej inskränkt sig inom vissa områden, utan had genomströfvat hela den träskgördel, som omer så väl de båda Karolinorna zom Södra irgirien, uppehållande sig några månader här och några der. Hvar helst han stannade bildade han alltid en slags tillflyktsort, der han emottog och hyste flyktirgar. En gång frälsade han em darrande, blödande mulattska från jägarnes hundar, hvilka fö:-följt henne inåt träsken. Denna qvinna tog han till bur stru och tycktes hysa för henne den djupaste tillgifvenhet. Med mer än vanlig fyndighet och omsorg anordnade han åt henne en tillflyktsort i den del af träsket, som gränsade intill den gordoaska plantagen, och derefter blef han i denna trakt mera allmänt känd. Han hade fästat uppmärksamhet vid Harry, såsom en person, hvars förstånd, bildning och karaktersfasthet en dag skulle kunna göra honom ti!l em passande hufvudman för en resning mot de hvita. Harry, likåsom många andra slafvar, visste mycket väl, att Dred vistades i grannskapet, och hade ofta sett och talat med honom. Men hvarken han eller någon af de andra förrådde mågonsin inför de hvita minsta kännedom af denra omständighet. Dexna förmå.a af abrolut tystlåtenhet är en af slafveriets osvikligaste följder. Harry var skarpsynt nog att inse, vet hans ställning var långt ifrån så betryggad, att han kunde våga frånsiga sig sågot som kunde vara honom till hjelp vid: .öjliga oförut