Aftonbladet – 7 februari 1857, sida 3

vildmarker. Denna bok, så full af underbara symboler och dunkla bilder, hade för honom ej annan tolk än naturens tysta lif. Han tillbragte sina dagar i ett slags drömlikt tillstånd; stundom under en tid af flera veckor genomströfvande dessa ensliga trakter, jemförde han sig med Eliss, under fyratio dagar och fyratio nätter vandrande bland Horebs ödemarker, eller med Johannes Döparen i öknen, omgjordande sig med sin gördel af kamelhår och ätande gräshoppor och vild honung. Stundom fastade han och bad hela dagar och tyckte sig då förnimma röster, som tilltalade honom, och se sällsamma hieroglyfer inristade på löfven, som rörde sig för vinden. Andra tider af mindre svärmande sinnesstämning fullföljde ham deremot med klokt förstånd och outtröttlig ihärdighet de företag, som voro nödvändiga för lifvets uppehållande. De negrer, som sålunda gömma sig bland träsken, äro doek ej så helt och hållet uteslutna från allt menskligt umgänge, som man vid första påreendet sku!le kunna tro. Alla de närliggande plantagernas slafvar äro, ehvad de än föregifva för att tillförsäkra sig sina egares ynnest, så väl af medlidande som af olitiska bevekelsegrunder, i hjertat hemliger böjda att gymna flyktingarne. De inse lätt att, i händelse af framtida svårigheter för dem sjelfva, det är dem godt att hafva,en vän och beskyddare bland träsken; och derföre tveka de icke att, så vidt de kunna, förse sina fö:rymda bröder med hvad de behöfva. De fattiga hvita, som i närheten af plantagerna uppslå sina zmå handelsbodar, äro ej heller särdeles samvetsgranna, förutsatt att de kunna viena någ:a skilling derpå, och förse dem gerna med hvarjehanda nödvändighetsartiklar i utbyte mot det villebråd, hvaraf träsken hvimla. På detta sätt kom Dred i besittning af en förträfflig bössa och tillräcklig ammuni