Aftonbladet – 6 februari 1857, sida 3

(Insändt.) Slutord rörande brödfrågan. Vid jultiden är i alla kristna länder humaniteten Princip mera gällande än annars; i vårt kära fäder nesland till den grad, att bonden mångenstädes ut ställer fulla kärfvar åt foglarne. Samtidigt härme trodde insändaren sig förmärka, att. bagarne för sökte göra julen för fattigt folk så dyrbar som möj ligt. Detta föranlät oss att företaga den första prof bakningen, bestående af hufvudsakligast, men e endast, julbröd och hvilken lemnade en ren behåll ning af cirka 112 4, såsom numera är bevisadt till fyllest. Vid den skriftvexliog, som i anledning hära uppstod, fann man det alldeles oväntade resultate att hrr bagare förtjena ojemförligt mera på stor än på smått bröd. Senast har i Aftonbladet en ba gare förklarat insändarens uppdagande vara chika nöst. Detta bevisar, att den gode mannen alls icke känner tidsandan, ty för nationalekonomien och statmannen är det af största vigt att veta huru myc ket förtjenas på hvarje handtverk. Man bar pu mera t. ex. till slagtarnes i London stora missnöje uträknat, att dessa på köttet förtjena icke mindre än brutto cirka 50 45. Man måste medgifvå attinsändarens antagonist gjort mnationalekonomien er stor tjenst genom sitt medgifvande att redan bagare, som uppköpa för dag, på mindre sorter hvetebröd förtjena icke mindre än brutto 30 4 i medeltal. Det vill med andra ord säga, att genom det oändamålsenliga och klassiska sätt, hvarpå yrket bedrifves, bidraga de i stor mån att göra tiden dyr. Uttrycket klassiska sätt begagnades emedan de i Stockholm vanliga bakugnarne äro precist sådana som dem de gamle romrarne begagnade; så att i allmänhet nutidens uppfinningar ignoreras, bröd fördyras, och ved förödes med ett lugn som kan bringa en någorlunda praktisk menniska till förtviflan. Ett utan att ruinera bagarna ändamålsenligt medel häremot vore troligen att inrätta ett mindre maskinbageri, hvaraf nettoinkomsten kunde användas till något allmänt gagneligt ändamål, hvarigenom verkliga underpriser från detta bageri kunde förekommas, Härigenom och genom hotet att anlägga flera sådana, om mängden af bagare ej handla tidsenligt, blefve desss tvingade att på egen hand eller associerade med hvarandra bedrifva brödbakningeu rationelt d. v7s. fabriksmessigt. Det bageri, som bedrefves oegennyttigt, men ej utan skälig vinst utöfver ränta på utlagda penningar, skulle äfvenledes försvåra möjligheten för hrr bagare att associera sig på sätt som för kort tid sedan försöktes i ändamål att höja hvetebrödspriset; ehuru dertill ej förefanns någon tvingande omständighet, enligt hvad redan kan antagas vara bevisadt. Låtom oss talas litet vid om de der 30 4. Insändaren nekar icke, att han förmodar, det förtjensten är större, hvilket ej kan förtänkas, då följande resultat af verkstäld profbakning meddelas: 87, I hvetemjöl å mjölandlarepris cirka 2!, rdr pr 18 i det närmaste . . , . 1: 24. Jösh förse omen 4 os enl mee a rija, 8 Utgifterna voro således rdr rgs 1: 32. Derför erhöllos 110 styeken franska bröd å 1 sk. stycket, således bröd för tillsammans 2 rdr 14 sk., hvaraf följer att bruttobehållningen var 37!), 96. Låtöm oss dock antaga, att åe ifrågavarande 304 skulle vara med sanningen öfverensstäåmmande, så är denna bekännelse i alla fall af den beskaffenhet att densamma i Tyskland skulle väcka den största uppmärksamhet. Detta kan med säkerhet antagas, emedan den redan verldsbekante Egestorffs påstående, att bagare och mjölnare tillsammans förjenade brutto 25 4, väckte stör uppmärksamhet och blef af bagarne på det bestämdaste bestridd. Hvilken sensation skulle det då ej först hafva väckt om asarne biktat, att redan de för sig sjelfve förtjena 0 6? De skulle då säkerligen i hvarje förnuftig mans gon hafva utdömt sättet, hvarpå deras handtverk pedrifves, såsom ock redan hos oss skett, hvarföre ana artikel är den sista insändaren skrifver öfver mnet.