Aftonbladet – 4 februari 1857, sida 2

nyo kl. 6 e. m. och fortgick till wörakl. 9 på aftonen. De föreslagna och af sällskapet nu abtagne tadgarne syntes hufvudsakligast åsyfta åstadkommande af ett lifligare deltngande iBälj kapets arbeten, genom att inkalla ett större intal ledamöter. i förvaltningsutskottet för skilda delar af länet. Detta utskott kommer emligen att efter de nu antagna stadgarna itgöras af icke mindre än 18 personer, hvilka sammanträda å bestämda dagar under året. Till loka! för sällskapets allmänna sommarsammankomst bestävides Kaggeholms vackra och väl skötta herresäte, tillhörigt ir grosshandlaren Kleman. Vid mötet förevisades af sällskapets sekreterare, hr Julin-Dannfelt, modell på et enkel och jemförelsevis billig kreatursoch bövåg — ett för ett efter vetenskapliga grunder och med beräkning skött landtbrok särdeles nödvändigt redskap. (Svenska Tidningen.) — Frahsta tidningen Sitele; hvilken mer än en gång talat om den kallsinnighet, som i Milano mött kejsaren af Österrike, i synnerhet från högadelns sida, meddelar i sin nummer för den 27 Januari följande anekdot, som visar, att bemälte monark ej saknar: medel att öka antalet af presenterade personer: Det berättas, att hertigen af Litta den 18 Januari bivistade en stor middag på hofvet för 125 personer. Efter bankettens slut vände sig kejsaren till: honom med en inbjudning till en jagt, som följande dagen skulle anställas i parken vid Monza. Hertigen tackade H. M. för den ära, som blifvit honom bevi-sad, men tillade, att han ej: vore jägare. Lika godt., återtog: kejsaren, i det han höjde rösten; 2jäg bjuder er derföre att jag är nöjd med er, men jag är det för ingen del med er: bror... Det är en oför skämd person. Grefven och grefvinnan Litta ha fe: lat i aktning emot mig och kejsarinnau,. Om de ej inom tjugofyra timmar hos mig anhålla om en audiens, skola de få ångra det. Förslaget till de strängare åtgärder, som emot dem komma att vidi ligger redan i koncept på mitt skrifbord. Gif dem nu del af min befallning och mina afsigter.. Her tigen begaf sig samma däg till sin bror, föratt fullgöra det föga angenäma uppdraget. Efter en så nådig invit drogo ej grefven och grefvinnan Litta i betånkande att anhålla om den äran att bli preserterade för deras majestäter.s — Times påtiserkorrespendentj meddelade nyligen, i sammanhang med åtskilliga detaljer i afseende på erKebiskopens af Paris mördares lif och omständigheter, rörande franska presterskapets inkomster följande upplysningar, hvilka ej torde sakna intresse äfven för svenska allmänheten: : Katolska presterskapet i Frankrike är af alla dem, som åtnjuta understöd af staten, det minst gynnade: i fråga om aflöning. Inom distriktet Meaux, till hvilket Verger hörde, utgör det lägsta, af protestamtiska pröstmän uppburna arfvode 1500. francs af staten och 200 fr. af departementet, till bestridande af utgifterna för pastoralvisitationer, oberäknadt frivilliga gåfvör af trosförvandter. Sant är, att anspråken på den protestantiske presten såsom familjfader äro större än på den katolske prestmannen, men det. säges, att det går an för honom att åtaga sig. vissa. andra förrättningar, som hans medbroder är förbjuden att göra, och hvilka i mer eller mindre mån honom godtgöras. Den nuvarande kejsaren. bar gjort åtskilligt för att förbättra det högre katolska presterskapets vilkor. KardinalerDa t. ex. äro sjelfskrifna senatorer, och uppbära sålundå den detta embete tillagda lön. Erkebiskoparne åtn) ta i arfvode en lir, ten summa utöfver sina inkomstelt som; prelater. Första klassens biskopar (klassifikatioen innebär ej något företräde, utan har blott afseende på stiftens storlek och betydenhet) ha 25,000 franes i årlig inkomst; andrs klassens 15,000, tredje klassens 10,000 francs. Dessa löneförmåner kunna ej sägas vara öfverdrifna (efter engelsk måttstock), och då det högre presterskapet ieke nu som fordom rekryteras ur de högre eller rikare sambällsklasserna, eger det stan eller aldrig någon enskild förmögenhet. Men den egentliga olägenheten skönjes först inom det lägre presterskapet. Den af staten till kyrkoherdarfi större: städer eller departementshufvudstäder anslagna lön utgör 1500 francs: Men detta gäller endast för för. sta klassen. En kyrkoherde af andra klassen har: endast 1200 francs, och de som uppehålla gudstjen-sten vid kyrkorna på landet 850 francs. Dessa se nare utgöra den omätliga majoriteten af de 40,000) medlemmarne af verldsliga presterskapet i Frankri-ke. Sistnämde penningsumma har först nyligen blif-vit bragt till detta belopp; förut utgjorde den ej merän 800 francs. Såsom en ersättning förden ofant-liga egendom man beröfvade presterskapet vid revo-: lutionen, stadgades genom lagen af den 2 November 1789, att hvarje kyrkoherdes löneförmåner ej skulle: få understiga 1200 francs. I betraktande af det nu: stegrade värdet på alla nödvändighetsartiklar, motsvarade då 1200 francs dubbla beloppet af denna summa i vår tid. Utom ofvannämde 850 francs erhåller presten af kommunen 100 till 150 francs samt: åtskilliga smärre tillfälliga inkomster, hvilka likväl bero af omständigheterna. I bårda år minskas eller försvinna helt och hållet dessa inkomster, och det är just vid dylika tillfällen som anspråken på presternas barmhertighet tätast förekomma. Den första port, som den fattige knackar på för att få hjelp i sitt betryck, är kyrkoherdens, och det måste erkän-nas, att de sällan knacka förgäfves. Då man kommer ihåg, att det finnes ej mindre än 30,000 af franska presterskapet i denna betryckta ställning, så äro deras undergifvenhet, deras hedrande uppförande och deras moralitet midt ibland de skanda!er, som samhället för öfrigt inom alla klässer företer, högst. berömvärda. TEATER. Prrnfr asttan för tra. fr) RN RE