ej vara för hårda emot hvarandra. Ni var freståd, min ros, sade jag (ty ser ni, jag kände just liksom en önskan att ursäkta henne inför sig sjelf); men Herren Jesus har fått förlåtelse för oss båda. — Derefter -hade jag inte något mera bekymmer för miss Harrit, ty, barn, vi voro systrar i Kristo. Jag bar hennes: bördor och hon bar mina; och bördorna voro tunga, rosen min; ty en dag buro de bem hennes son död; han hade skjutit sig rätt genom hjertat, då han skulle ladda en bössa, medan han var drucken. O barn, jag tänkte då på hur jag bedt Herren vedergälla henne; dubbelt — men jag visste bättre nu. Om jag kunde bragt stackars massa George till lif-igen, skulle jag gerna gjort det; och jag höll den fattiga qvinnans bufvud på min arm hela natten lång, och hon gret allt bittrare för hvar timma. Men det drog henne till grafven. Hon lefde: ej länge sedan, men hon: var också redo att gå bort. Hon skickade och köpte min dotter Lucys son, Tomtit här, och skänkte honom åt mig. Stackare — det var allt hvad kon kunde göra. Jag vakade med: henne om natten då hon dog. 0, miss Nina, om ni någonsin skulle bli frestad att hata någon, så tänk på hur det skulle kännas, om ni såge er fiende på dödsbädden. Hon hade en svår död, hade hon, min stackars matmor! och var: svårligen bekymrad för sina synder. O Milly, sade hon, Gud och du må förlåta mig, men jag kan inte förlåta mig sjelf! Och jag svarade henne och sade: ÖO missis, tänk inte på det mera; Herren har gömt våra synder i sitt eget hjerta! Men hon sträfvade länge, barn, och kämpade med döden hela natten; och ständigt bad hon och ropade: Milly, Milly! o, Milly, dröj hos mig! Och, barn, jag kände att jag älskade henne så höst som min egen själ, ech när dagen grydde, gjorde Herren -henne fri, eeh jag lade