Aftonbladet – 3 februari 1857, sida 3

åersar Brr Ayre t JF nt RR RE YEN som bibanah genomskär. (Forts.) En Napoleonsdag i Paris. af KE. E-g. (Slut från gårdagsbl.j Åtskilliga. marionett-teatrar bade här oci hvar funnit plats, och katten spelade, Son vanligt, hufvudrolen. Man hör från röste! bakom dylika scener icke sällan ganska hu meristiska, om äfven något grofkorniga in fall. La gonaille,, massans oförbehållsamma schskaliskt bitande. sarkasm, finner icke säl lan ett uttryck på dessa i ordets egentligast mening folkteatrar. Men äfven uppdukas åt. skillig i Sverge så kallad. bondqvickhet. Så berömde en. dylik teaterdirektör i svassande ordalag sin katt, och påstod att i ett fall in gen menuviska kunde göra efter, hvad katter gör. ,, Han uppfordrade publiken att gissa Men ansträngde, ehuru förgäfves, sin uppfin. vingsförmåga. Men då gåtan slutligen löste och ordet. kattungar triumferande gick öfve! marionettegarens läppar, då höjde sig ett ho criskt skratt, ett jubel utan gränsor, en si stormande förtjusning, att jag knapt hörde något ditåt, när drottning Viktoria några da: gar derefter intågade i Paris. Bland afnämare af varor till. förtäring anmärkte jag, utom de vanliga försäljarne ef coco, som, klingande med sins bägare, bör och hvar banade sig väg, åtskilliga mångelskor, hvilka i korgar utbjödo sina plaisirs, oublies, gimblettes, gaufres, croquignolles, med ett ord en massa af bakelser. Men hvad som egentligen icke borde vara bekant, åtminstone för amatörer är, att den lätta rök. som uppstiger från bakverket och gör det, såsom varmt, dubbelt aptitligt, härleder sig från en kruka kokhett vatten, som försigtigt applicer:s under korgen och endast delvis döljes genom drsaperiet af en gammal handduk. Törsten tvingade mig att anlita en af källarmästarne för tillfället, som Hade på sin dick, kanske en gammel dörr eller dylikt, åtskilliga gl:s vin symmetriskt uppstälda. Jag har vis:erligen vid flera tillfällen druckit ganska dåligt vin, men detta satte dock kronan på allt det öfriga. Det var mera än gement; Sedervera fick jag veta att dylik drufsaft till sin -hnvudsakigare del utgöres af dekokt på sanJelträd. Man har berättat mig, ehuru jag cke varseblef något dylikt, att äfven sockerrör voro ett föremål för den parisiska industrien och. läckerhetslystnaden. De såldes efter vest pris, för metern beräknadt; och sögos lerefter i både emakens och naturalhistoriens niresse. Jag lemnar oafgjordt, huruvida socserröret i dess ursprungliga gestalt skulle unna: finna näd inför en endast måttligt förfined gom; men -jag tror dere .i; att hvem som helst en tryckande het sommardag icke skulle anse alldeles förkastliga de glacer till 4 sous eller ungefär 6 skillingar svenskt riksnynt;. som vid: ofvanbeskrifna tillfälle tillrandahöllos allmänheten och ganska flitigt islitades. Emellertid förbereddes de folknöjen, hvarH-staden Paris anvisat en betydlig summa. De vintprutande kaskader, som vid dylika högtidliga tillfällen äfven utgjorde rika kälor till slagsmål och till en ota nog blodig cvändning: af näfrätteb, hade för tillfället I fvitindragna, särdeles som de lätt kunde e anledning till en opassande fritalighet, till pionsyttringar, hvilka stodo i en skärand: otsats mot åsigterna för dagen Deremot de man på-Carr de Marigny uppbygt en eter, hvars nedfälda; men något korta ridå ät den uppmärksamme åskådaren att följa svolutionerna af åtskilliga komparsers fötter, vilka troligtvis, enligt den kontraktsenliga -rmen höllo sig sjelfva med smink. och valaro. -Trumpetekallgaf tillkänna: att något rigisktförehvdes, kanske någon ny anlägging möt ryssarne, hvilka Kär åter skulle få ry. Vid denna tidpunkt var hela Paris i :; krigisk extas... Den gamla oviljan mot Lagland hade nu förbytts i den varmaste ensnte eordiale, och flyttatsiöfver på Rysslands bet, hvilket således omätligt törstorats. På iera ställen up; restes så kallade Mäåts de I scagnen, ett slags klättringsmaster, öfverst örsedda medstunnband; sådana som på våra najstänger, men fullhängda med de särskilta iinsterna; silfverkuverter, bägare m.m. Men vad so:h betydligt försvårar uppnåendet ef lenna så kallade couronne de mMartyren, är :!en bestrykning med en slags svart såpa, som öregår täflingen och hvilken. det vanligen lir en mängd gaminers öde att frukt:öst ostnöta, till dess någon gammal pristagare, å ban anser. ögonblicket inne, med uppkatade. byxor och skjortärmar samt med den MNiåtna askpåsen fastgjord vid midjan instätfer ig och börjar klättringen. Med askan gör an då alltför haltg ställena praktikabla, öppår slutligen må!et och tillegnar tig det förämsta af priserna. — Helst skulle han tan vifvel ta alla men reglorha för denna täflan låta endast en vinst. Han kastar derföre en sknadens bliek på de återstående, och glider er under massans bifallsrop. Åtskilliga luftallonger lågo och sträckte sig i solskenet, nder afvaktan att i sinom tid bli fylda. De oro likväl samtliga så små, att de på sin ird mot skyarne endast mäktade medtaga en ppstoppad personlighet, hvilken naturligtvis ke kunde väcka samma intresse, som t. ex. err Tardini till bäst eller någon annan tust på väg till månen. Kanske skulle dessa allonger återkalla minnet afertillörikaptenen onapartes tämligen anokrvfiska luftresa I