Aftonbladet – 31 januari 1857, sida 3

Nöden 1 Finland. Vi hafva hört åtskilliga yttra den fruktan, att en penningehjelp måhända ej skulle komma de nödlidande i Finland tili verklig nytta. Det är icke penningar. har man förmenat, utan säd som der behöfves. Man förbinder dermed den föreställningen måhända, att penningar ej der skulle fattas. Man gör sig emellertid dä en oriktig föreställning om förhällandenå i det inre af det östra och norra Finland. I dessa vidsträckta och glest befolkade nejder lefver folket ännu i den hårdaste kamp med naturen. Inga större sågverkseller skeppsbyggnadsföretag hafva der, såsom i Norrland, höjt arbetslönerna, intet betydligare vinstgifvande skogshbygge kan der af den isolerade åbon företagas, emedan all hans uppmärksamhet måste riktas på jorden. och den dagliga omedelbara kampen för hans lifsuppehälle. Han verkligen bivuakerar i ödemarken. Kommer då ett missväxtår, sådant som detta, och, utan förråder, utan penningar, måste han antingen förgås af svält eller taga till tiggarstafven. Tydligt deremot är, att om han har penningar, den enskilta företagsamheten nog kommer att förskaffa säd till det inre af landet, ehuru priset derpå naturligtvis kommer att bli mycket högt. Att den begynnande nöden hotar att antaga förfärliga dimensioner, inhämtas af sjelfva de finska tidningarne, oaktadt den försigtiga slutenhet, som förhållandena i Finland pålägga pressen. Så upplyste Helsingfors Tidningar för en tid sedan, att en tredjedel af Finlands befolkning kommer under innevarande år att sakna säd i tre månaders tid.