Aftonbladet – 31 januari 1857, sida 1

TEL BRN SPE KN SV RR I till Stockholm är sjölägenhet för Fraktgods med kopprade, snällseglande Briggen NORDEN, Kapten P. M. Höglander, som derifrån afseglar i slutet af Februari månad. Stockholm i Jänuari 1857. Eggert Nåuclår Son. STOCKHOLM, den 31 Jan. Svensk-norska neutralitetsförklaringen, bedömd af Englands demokrätiska press. En engelsk tidning, The Free Press, som företrädesvis ognar stor kritisk uppmärksam8 het åt Englands utrikespolitik, innehåller en serie af artiklar angående Sverges förhållanden till Ryssland och England, synnerligast med afseende på neutralitetsfördraget. I den första artikeln, som har till öfverskrift Sverge och lord Palmerston 1830 och. 1855, af F. M., påstås, att nämde lord vid båda dessa tillfällen : tillbakavisat Sverges anbud. . År 1830, heter det, tycktes konung Karl Johan plötsligen inse de vådor, som hotade Sverge och honom sjelf genom. hans ryska allians, och: gjorde: derföre ett djerft försök att bryta de bojor, hvilkas tyngd han tidtals ganska väl kände; ty Nikolaus smickrade eller vårdslösade honom, allt efter som .hahs egen fara d eller säkerhet det fordrade. Då uppresningen i Polen bröt ut, fann sig svenske ministern i Petersburg, baron Palmstjerna, på en gång öfverhopad med komplimenter och uppmärksamheter, då deremot hans företrädare, grefve Löwenhjelm, några år förut begärt sitt återkallande, till följd af den märkbara kallsinnighet med hvilken han :bebandlades. Karl I Johan förstod ganska väl värdet af dessa deÅI monstrationer från Nikolai sida, och hade mod att föreslå Frankrike och England en väpnad intervention för att rädda polackarne, som då kämpade emot ryssarne. Han erbjöd sig att, i fall en koalition för detta ändamål kunde tillvägabringas, till dess förfogande ställa 100,000 man. Franska regeringen lyssnade begärligt till detta anbud, som skulle ha gifvit verkställighet åt Talleyrands hemliga traktat af är 1814; men lord Palmerston bemötte detsamma å sia sida med en så bestämd . vägran, att Karl Johan blef orolig och ej gaf sig tillfreds förrän han på nytt försäkrat sig oa Rysslands allians medelst en ny traktat, undertecknad den 23 Juni 1834, till hvilken fogades några hemliga artiklar, hvilka fastare än någonsin bundo bonom vid csaren. -Om resultatet utaf de år 1855 af konung Oskar till kejsaren af Frankrike framstälda anbud yttras följande: Innan dessa anbud hunnit blifva defir itift antagna af fransmännens kejsare, gjorde denne monark ett besök i Windsor, och lord. Palmerston lyckades, ehuru ej utan mycken svårighet, att tillvägabringa ett temporiserande svar, på de svenska anbuden. Han öfvertygade Ludvig Napoleon derom, att de allierade borde egna alla sina bemödanden åt Sebastopols. intagande, samt deremot endast åtnöja sig med en ytterligare demonstration i Östersjön medelst flottorna. Den tjenst, som härigenom gjordes Ryssland af drottning Victorias förste minister, kan endast af dem fullt uppskattas, som veta, att Ryssland dragit alla tjenstbara trupper från sina östersjökuster till Krim och ersatt dem red utsvultna och oöfvade baschkuer, och som besinna, , alt svenskarnes och franamögnena första. framgår gar på Östersjöns kuster skulle ha försatt Polen i full resning.; I afseende på Sverges ytlre förhållanden ; för öfrigt under denna period och särskildt i hvad som angår neutralitetstraktaten, synes författaren ha följt framställningarne i Revue des deux mondes, och uti hr Lallerstedts bekanta i Paris utgifna bok. Detta framkallade i nästföljande nummer sf Free Press en till dess redaktion stäld skriivelse från den bekante, i diplomatiens mysterier invigde pohtiske författaren Urquhart af följande innehåll: Min herre! Artikeln öfver Sverge i sista numret af Free Press innehäller ett så, groft misstag i dagens vitalfråga, att jag ber få fö. sta er uppmärksamhet deruppå, så mycket bellre gom artikeln i andra hänseenden utmärker sig genom så mycken klarhet och kraft i bevisning. Det misstag, hvaruppå jag häntyder, borde ej finnaplats i spalierna af en tidning, som har till föremål att upplysa folket. Jag talat om hvad som der blifvit segdt om den beväpnade neutralitet, som förnyades emellan Sverge och Danmark i slutet sf år 1853. Brefekrifvaren har, följande Er Lallerstedt i spåren, framstält den åtgärd, hvarigenom Ryssland beredde sig för kriget, såsom en emot Ryssland fiendtlig åtgärd, samt upprepar efter sistnämde författare en anekdot om: kejsarens förvåning. deröfver, i seemma stil som Times korrespondentsanekdot cm den förvåning, som infallet på Krim. skulle ha väckt hos samme kejsare. Jag bifogar här min undersökning af frågan inför Birminghamkomiten i Juli 1855, der ni skall finna saken utredd i hvad -som rörer Sverges och Danmarks neutralitet, hvilken nu lärer befinnas vara mera begriplig än den var då. Nitorde måhända finna skäl att ur nämde undersökping göra utdrag. Men för dem, hvilka. läst historien (eu ytteret fätalig mivoritet), är det tillräckligt att nämna, det Danmarks och Sverges neutralitetsförklaring ej varnågonting.annat än helt enkelt Rysslands beväpnade neutralitet 1730 och 1800; ceh Ryssland skulle i sanniog vara vida trögfattligara än man hittillsvansett det vara, i fail en dylik åtgärd skulle ha slagit dess kejsare med häpnad och förvåning. -— D. Urquhart. I den ofvannämda undersökningen inför Birminghamkomiten gör br Urquhart, efter att. ha anfört de fem punkierna i neutralitetsförklaringen, deröfver till en början följande allmänna betraktelser: Detta dokument har emottagits utan den