Aftonbladet – 30 januari 1857, sida 3

dan skulle medgifva bestridandet af härtill nödiga utgifter. Om remiss af denna min motion till vederbörligt utskott får jag vördsammeligen avhålla. s Breflåda. En insändare, som undertecknar sig Bonde, yttrar, avi då borden i fordna tider åtog sig bördan och nesar af skjulsningsbestyret, ban på sig sjelf lade en slafs bojor, som insändaren anser honom uu med föga utsigt söka afskaka. Det fattas blott att vissa junkrar, en eller annan måhsnda ättelägg af dem, öfver hvilka Gustsf II Adolf klagade, att de låge hemma på soporna,, låta riddarhuset återljuda af hånfulla yttranden mot Sverges böndestånd. Insändaren förklarar, att allmogen emellertid med glädje hört stämmor, som på riddarhuset höjt sig för lätt nad i bondens lidanden. Skjutsningsbesväret lades med lock och pock på den tillämnade trälens skuldror, den tid då adelsmännen icke blott drömde om att odalmaunens bara skulle vara adelns undersåter, utan äfven vågade med sådsana praktiker i rådet framkomma. Bördan blef snart tryckande och man sökte någon lättnad. I store konungar: höga namn lofvade och kontraherade man till och med om lindring; kontrakterna glömdes och — bonden tecknade sig till minnes en glömska mer af konuogarne och ett brott till af de store. Då knektekontraktet 1652 uppråttades med Helsinglands knektesocknar, lofvades dem uti K. M:is höga namn, att de skull strax befrias från den vederlsgstucvga, som dessa socknar dittills varit underkastade prestera med skjuts och annat till båtsmanssocknarne; en af dessa knekiesocknar utgör dock ännu i dag vederlagstungan af skjuts till en sf båtsmanssocknarne. En liten påminnelse om ätt Sverges historia ej skrifves efter förordningar, som Geijer säger. Fäderna voro fribönder: de nuvarande äro skjutsbönder,. Så har Sverges bondestånd vetat bevara sin urgamla frihet! Så har det åtminstone i ett fall lyckats att göra allmogen till medelbsra undersåtare,. Den största trashanks arbete är fritt, men skjutsarbetet är bonden tvungen att förrätta för en spottstyfver. Genom skjutsningsbesvirets åtagande åsyftades endast möjlighet för den resande att mot full! vedergällning blifva framskaffad; han skulle således till fullo betala hästens begagnavde, ty detlåg i. den resandes intresse att komma fram, ej i böndens att få den äran attskjutsa. Likval utgörskjutsningsskyldigheten nu en betydlig skautebörda. Då konung Magnus förbjöd våldgästning hos allmogen, erhöll han af det tacksamma folket tillnamnet Ladulås, ett ärligt .nawn, säger Olaus Petri, det konung Magnus hbafver haft större heder och pris af, än om baa hade vordet kallad en romersk kejsare. Ty de finnas icke många i verlden, som kunna kalias Ladulås. Ladubrott hafver alltid iverlden varit mera allmänt. Att äfven sätta lås för bondens stall, det tillkommer våra dagars konung a ständer, ty, såsom nu är, sker der inbrott dagigen. ai TN