Aftonbladet – 30 januari 1857, sida 3

RIKSDAGEN. Om väghållningsskyldigheten. Motion af Joh. Persson från Upsala län. Man har med allt skäl vid flefe föregående, och äfven -vid innevarande riksdag, fråmhållit det örättvisa och svåra onus, som blifvit ålagdt jordbruket genom vägunderhållningsskyldigheten. Ingenting kan vara orättvisare och obilligare, än att jordbrukaren ensam skall underhålla landsvägarne åt alla som på dem färdas, och det har äfveninom detta stånd blifvit -anmärkt, att Ryssland och-Spanien äro jemte Sverge de enda länder, der denna orättvisa fortfarande ännö bibehållits. Parallelen i detta fall är föga smickrande, och det har blifvit föreslåget, att vägunderhållningsskyldigheten skulle hos oss, som i alla främmånde länder med undantag af de tvenne nämda, öfvertagas af staten, mot skyldighet för de resande att betala en viss åfgift, celler s. k. vägpenningar. Jag medgifver ått detta senare vore visserligen. bättre, än hvad förhållandet nu. är, men många olägenheter följa dermed, dels för dem, som skola betala. vägpenningarne, dels för uppbörden och redovisningen af dessa penningar. -Häraf skulle uppstå mycket trassel och sannoliktej kunna -förekommas demoraliserande underslef. Jag fruktar dessutom, att ett:.sådant beslut icke skulle komma att mottagas med särdeles tillfredsställelse i landsorterna, då de tidt och ofta förefallande utbetälniögarie af vägpenningar skulle komma — åtminstone af mången — att anses svårare och förhatligare än den nu så onerösa väggrusningen. Det är af dessa skäl som jag föreslår, att underhållet af. allmänna landsoch häradsvägarne måtte helt och hållet Öfvertagas och bekostas af statez, wlan att af de resande några vägpenningar må komma i fråga att uppbäras. Vägunderhållningen är en för hela landet gemensam angelägenhet. Den bör derföre på allmän iekostnad fullgöras. Om den stäldes på entreprenad söcknevis, i större eller mindre lotter, eftersom på olika orter kunde finnas lämpligast, så skulle den för vida mindre än hvad den nu kostar kunna vida bättre än nu sker verkställas, och dessa kostnader yrkar jag måtte genom allmän bevillning bestridas, på. det att äfven det svenska jordbruket sålunda omsider måtte blifva befriadt från ett detsamma alldeles godtyckligen pålagdt onus, som jag förestår hä lanefter måtte utgöras) och bekostas af de medel, som ill statsverket kunna ingå .genom;en härför bestämd -hevillning, för Bå vidt sjätens tillgåpgar ej utan en så