Aftonbladet – 30 januari 1857, sida 2

och fråga: Mor, hvarför suckar du så tungt? Hur är det fatt med dig? Ila fatt nog, barnn, pläga !e hon svara. Jag sitter och tänker på mina stackars små barn. Jag tycker om att se på stjernorna, bara för det är samrtoa stjernor som de ae. Tycks som vore vi i samma rum då, men inte vet jag hvar de äro, och inte veta de hvar jag är. Derpå sade hon till mig: Kanske skola de också sälja dig ifrån mig, barn, det är ingen som vet hvad som kan hända, men råkar du i sorg och bekymmer i din dar, som din fattiga mor gjort, så kom ihåg, barn, att du berGud om hjelp. Hvem är Gud, mor ? frågade jag i mitt oförstånd, och hon pekade uppåt och sade: Han som gjort stjernorna der på himlen,barn, och som kan göra allt hvad han vill, och som kan hbjelpa dig, om du är än aldrig så hårdt bedröfvad. Sanningen att säga så tänkte jag inteså mycket på hva1 hon sade, ty jag var tycklig och tyckte allt gick mig bra i hand, Men hon sa de der orden så många gånger, så jag kunde inte annat än komma ihåg dera; Barn, sa hon, bekymren och sorgerna skola komma öfver dig, men bed Gud, så ska han njelpa dig.n Nå väl, inte blef väl jag såld från henne; men vi blefvo ändå skilda åt, emedan mr Campbells bror flyttade till Orleans: och slafvarne delades emellan bröderna. Och far och mor togos till Orleans och jag kom till Virginien. Ser ni, jag växte upp tillsammane med de unga fröknarne — er mor, miss Harrit; miss Loo och alla de andra — och jag förde ett gladt och lustigt lif. Detyckte alla om Milly. Ingen kunde5springa eller hoppa eller rida en häst eller sköta ett par åror så som Milly, och derföre skulle Milly vara med om allt som var roligt. Men ser ni, nu var let mycken olikhet mellan de der unga syr ttrarne, Der vor miss 100 — hon var den