Aftonbladet – 30 januari 1857, sida 1

STOCKHOLM, den 30 Jan. Bredvid — vi säga med flit icke näst — jernvägsfrågan står, bland föremål för ständernas åtgörande, folkskolefrågan. 36 motioner i ämnet vittna, bland annat, att folkbildningens vigt börjar något allmännare inses och behjertas; och vi vilja hoppas att riksdagen icke aflöper utan åtminstone någon frukt för denna stora angelägenhet. Det är nu snart 15 år sedan folkskolestadgan utfärdades, och ännu är man så långt ifrån det mål, som ifrån början var afsedt med införandet af eh reglerad folkundervisning, att man knapt ken sägas ens hafva tagit något enda steg af betydenhet till dess uppnående. Otvifvelaktigt torde nu det yngre slägtet af allmogen läsa i allmänhet bättre innantill än det äldre, äfvensom förmågan att skrifva och räkna blifvit icke obetydligt allmännare; men ehuru vi icke vilja förneka, att vid sidan af det inflytande bildningens framsteg i allmänhet och särskilt tidningspressen utöfvat i detta afeeende, äfven vår nya folkekoleorganisation väsentligen dertill bidragit, så måste likväl å en annan sida erkännas, att de gjorda framstegen icke kunna anges gärdeles betydliga i fräga om ett så bildsamt folk och som sedan urminnes tider redan egt en så pass stor andlig odling som det svenska. Hvad vill det säga att svenska bonden af den yngre generationen möjligen läser sin bibel och sin psalmbok något bättre innantill än far och farfar, när bonden i urminnes tider ändock kunnat läsa sin bibel och sin psalmbok? Vi känna icke att religionsundervisningen är i någon mån mera lefvande nu än förr, utan fortfarande hålles bunden inom katekeslexans skrankor. Är fråga om den mera allmänvordna förmågan att skrifva och räkna, så utgör densamma visserligen ett bestämdt framsteg af rätt mycken vigt för det praktiska lifvet; men med allt detta — en något större och mera allmän förmåga i innanläsning, skrifning och räkning, som till dato kunna anses såsom de väsentliga frukterna af folkskoleinrättningen — har man likväl icke kommit längre än till blotta tröskeln af någon folkbildning i den bemärkelse, som vår tid och våra förhållanden kräfva. Har genom folkskoleorganisationen någonting positift blifvit vidgjordt för att bringa Sverges allmoge till den grad af allmän bildning, som borde både finnas och fordras af dem, som ega ett så stort inflytande på kommunalstyrelsen och på vår lagstiftning? Har någonting gjorts för att genom folkskolorna bibringa arbetaren den smak och de kunskaper, som i vår tid äro oundgängliga för arbetsskicklighet? Har någonting gjorts för att genom folkskolan locka fram ur hopen de enskilta stora anlag, som der finnag och som skulle inom vetandets, smakens, med ett ord kulturens alla områden blifva till nytta och heder för fäderneslandet, om de blott rätt ombuldades, men som nu endast förtrampas, under det, i brist på nödig täflan, medelmåttor alltför ofta taga ledningen af stat, kyrka, konst, industri och vetenskap? Svaret på dessa frågor kan icke blifva mer än ett. Det innehålles hufvudsakligen i de orden : innanläsning och katekesen — detta aminimum, som till dato måste anses såsom den väsentliga frukten af folkundervisningen. Vi skola, med anledning och ledning af de i ämnet väckta riksdagsmotioner, söka att närmare belysa några af de väsentligaste omständi, heter, på hvilka, efter vår tanke, folkundervisningens utveckling i vårt fädernesland beror, och börja med den finansiella delen af frågan. Låtom oss, till att börja med, anmärka, alt hela rikets folkskoleväsende för närvarande icke torde kosta årligen mer än högst 1 million riksdaler riksgälds, både statens och kommunernas bidrag inheräknade. Följaktligen då lärjungarnes antal i folkskolorna numera är omkring 400,000 (och borde vara ärnu mycket större), så gör detta i årlig kosined för hvarje lärjunge knappa 2, rdrrgs. En privatiserande skolmästare eller skolgumma på landet betalas (ätminstone i vissa landsorter) med omkring 8 sk. rgs i veckan. För 3 rdr rgeg kan man således erhålla ej fullt 4 miånaders undervisning hos en sådan lirare eller lärarinna. Det är just den tid, som gemeniigen anses behöflig i dessa slags skolor, för att inbämta en nöd:orftig innanläsningsförmåga. Större effekt at folkekolsns verksamhet borde man således, strängt taget, icke kunna begära. Vid elementarläroverket kostar i medeltal hvarje lärjunge icke mindre än omkring 50 rår bko om året, och vid de större 1 rken ända till dubbelt denna summa oct Detta förh llande, som blifvit påpekadt i en metion af Jonas Andersson från Östergötland, är förtjent af den största uppmärksamhet; ty dels visar det att folkskolorna ändock verkligen uträttat fullt ut, ja mer än hvad man af dem kunnat med skäl begära, dels att det föga lönar mödan att tala om metoder och specialiteter i afseende på folkskolans ordnande, så länge man är så ytterligt illa utrustad med pekuniära resurser för att åstadkomma något med besked. 1 morgon. innan den der Harrv kommer till