Aftonbladet – 30 januari 1857, sida 1

komligt rätt, och då måste inte vi behöfva vara noggrannare än ban. Han har talat vid vår onkel John, och han går in på alltsammans. För min del så får jag bekänna, att jag inte alls frågar efter om det är rätt eller ej. Jag skall göra det, så vidt jag blott kan vara säker på att det lyckas. Styrkan har alltid rätt — det är min maxim. Jag bedyrar, sade mr Jekyl,: att jag på det nogaste undersökt saken och inte hyser minsta tvifvel att ju slafveriet även gudomlig institution och att berrarnes rätt är helgad af Gud. Således, hur ondt det än gör mig om denna qvinna, hvars belägenhet, jag medger det, är olycklig nog, så är det likväl min plikt att tillse, det lagen rätteligen tillämpas här liksom i-alla. andra fall. Allt hvad jag bar att sägan, återtog Nina, vär blott att jag alls icke vill hafva någonting att göra med saken; ty om jag också icke kan öfverbevisa er, att det vore orätt handladt, så skall jag dock alltid inom mig anse det så. Nina, hur därsktigt! utbrast Tom. Jag har sagt allt hvad jag har att säga, återtog Nina, i det hon steg upp och lemnade rummet. Ganeka naturligt — känslofullt bjerta — men oucplyst. sade mr Jekyl. . Jay vi gudfruktigt folk, vi veta litet bättre än så, e!ler hur? sade Tom. Men jag säger dig, Jekyl, syster min der är en liten qvick och beslutsam sate, som du kunnat finna af det sätt, hvarpå hon förekom oss i morse. Hon vore kropp att göra hela planen om intet, så vida vi icke genast gripa verket an. Ser du, hennes favoritslaf, den der Harry, är bror till den der qvinnan, och om hon yttrar en halfdragen ande åt honom, skall han genast skrifva och varna henne. Det är derföre bäst att du och jag ge oss af