Aftonbladet – 29 januari 1857, sida 2

till dekter N. F. Hamberg för en summa af 61,500 rår bko. — Danvikshemmanet Stora Sikla har för en summa af 85,000 rdr rmt nyligen blifvit försåldt af konsulon D. W. Arfwedsson till grosshandlaren i Wisby N. F. Grubb. — På Kongl. teatern gafs i går afton för förste gången det länge omtalade skådespe-; let Elfjungfrun af Heibe-g. Detta stycke, som utan tvifveli och för sig sjelft eger många poetiska förtjenster, torde dock låna sitt för-: nämsta intresse af den dertill af Kuhlau satta: musiken, som hufvudsakligen är grundad på flera så väl danska som våra egna utmärkt vackra folkvisemelodier, förträffligt kombinerade i sammanhang med stycket, hvilket de omeluta och genomslingra likt en guirland af: friska lefvande blommor, och med hvilken! musik vi redan länge, åtminstone till en del, fått göra en särdeles angenäm bekantskap ge-! nom den förträffliga ouverturen, som alltid lifligt anslagit åhörarne, då den, som ofta varit fallet, utförts vid våra musikaliska tillställningar. komma till detta i flera hänseende intresseväckande skådespel och inskränka oss nu blott till en erinran åt de respektive deltagarne i framställningen deraf på scenen om att det är af mycken vigt att införlifva sig med styckets postiska anda och den karakter af gammaldags enkelhet, friskh:t och naturlighet, som genomgår detsamma, och att det blifver rent af omöjligt att med blott tillbjelp af den moderna, ofta alltför andelösa förkonstlingen, kunna åstadkomma en sann och lefvande effekt. Huset var utsåldt; och med anledning af Carlsdagen var salongen festligt eklärerad; men den stora kronan tycktes generad af de små lampetterna och tog sig för att alldeles utslockna, hvarefter den icke återtändes och hvarigenom större delen af aftonen tillbr:gtes i skymning i stället för ökadt ljus.Till slutet begärdes och spelades folksången. — Debatten i går på riddarhuset i anledning af grefve Anckarsvärds anmärkningar öfver de delar af K. M:ts proposition, som röra försvarsväsendet, företedde ett af dessa vår riksdagsdramatik tillhörande skådespel, der lusten att göra sig hörd och bemärkt mer än vanligt gifver sig luft, och benägenheten att afgifva en god bekännelse, medelst framläggandet af allmänna principer, visar sig upphöjd öfver all småsinnad beräkning på omedelbara resultater. Någonting dylikt kunde ej heller i detta fall afses, enär statsutskottet utan tvifvel långt innan de afgifna yttrandena hunnit utskrifvas fattat sitt beslut öfver fjerde och femte hufvudtitlarnes anslag. Af de fem talare, som i förmiddagens plenum uppträdde emot grefve Anckarsvärd, inskränkte sig den först uppträdande, friherre Sprengtporten, till en apologi för sitt förslag om hufvudstadens befästande. Hr Nordenfelt utförde som vanligt med lif och värma rolen af en indelningsverkets riddare. Friherre Gyllengranat och grefve Puke yttrade sig öfver de frågor, som rörde sjöförsvaret, och grefve Gyldenstölpe upptog punkt för punkt till besvarande de emot fjerde hufvudtiteln gjorda anmärkningarne. Krigsministerns långa och, med undantag af en liten utflygt till indelningsverkets beprisande, strängt vid ämnet bundna anförande utmärkte sig genom det lugn och den moderation, som man är van att finna hös denne talare. Märklig och betecknande förekom den i slutet af yttrandet afgifna förklaring, att mycket af erkänd nytta i organisationsväg ej kunnat föreslås i den utsträckning, som varit önsklig, enär man sett sig nödsakad att endast till löneförhöjningar begära millioner. I eftermiddagens plenum, under hvilket ännu flere talare uppträdde, förekom egentligen ej annat af intresse än grefve Anckarsvärds i få ord afgifna försvar, grefve Frölichs anförande, hvaruti anmärkningarne på ett lifligt och pikant sätt understöddes, samt grefve Platens yttrande rörande sjöförsvaret. Vi torde snart få tillfäl!e att återI Hr Brakels omfångsrika anförande öfver det välbekanta temat innehöll bland annat ett föga passande utfall emot grefve Anckarsvärd, hvilken då redan lemnat huset. Vid betraktande af denna nu företagna stormlöpning emot den vördnadsvärde veteran, hvars långa och ärofulla parlamentariska bana är på det närmaste förbunden med historien om vårt nya statsskick, kan man ej undertrycka den tillfredsställande anmärkningen, att hvad som från riddarhusets sida vid detta och föregående tillfällen saknats rikliligen blifvit ersatt genom den odelade aktning, denj varma hyllning, som från andra båll egnats åt en politisk karakter, hvars rykte. man finner ännu i: den sena ålderdomen lika troget vårdas som det var väl vunnet. — Då vi först omnämde den Klöfverskjöldska saken, afhöllo vi oss från ett bestämdt omdöme, emedan detaljerna af densamma voro oss obekanta. Vi äro nu i tillfälle att återkomma till denna märkliga sak. Vi anförde: då från Kristianstadsbladet ett omdöme öm kapten Klöfverskjöld, hbvari han skildras som en för redbarhet och militärisk duglighet högt aktad man. I samma omdöme hafva sedermera flera andra landsörtstidningar instämt, bland dem Norra Kalmar Läns Tidning och Östgöta Korrespon