Aftonbladet – 29 januari 1857, sida 2

Ty oaktadt snusigheten och den gula näsduken har hon verkligt skönhetssinne, och talade med så mycken känsla om sitt hemlands rosenlagrar, myrtnar och doftande jasminer. Nå, hur framförde ni ert ärende då? frågade Clayton, skrattande åt denna beskrifning. Jag? — åh, jag slog omkring mig med all den lilla franska jag hade till hands, och hon slog omkring sig med sin engelska, och jag tror att den goda själen redan från första stunden blef helt förtjust i mig. Sedan gjorde jag en rörande berättelse om Lisettes och Harrys kärlek; ty jag vet, att de der franskorna äro mycket svaga för det rörande. Den gamla goda damen blef också riktigt rörd, torkade sina små svarta ögon och förde mer än en gång den gula silkesduken till gin stora krokiga näsa, såsom en tribut till min vältalighet, kallade Lisette son enfant mignon och gaf mig en liten föreläsning öfver la tendre passion, som jag ämnar förvara till framtida behof.n . Verkligen! sade Cleyton; hvad jag skulle vara förtjust att få litet med deraf; kan ni ej gifva oss en liten resumå? j Jag vet ej hvad ni menar med er resumå; men är det er mening att få veta hvad hon sade, så ämnar jag alls icke tillfredsställa. er) önskan, Vet ni, jag känner mig så riktigt upprymd till sinnes, sedan jag väl fåttafgöra den; här saken och lemnat det der fasliga gamla huset bakom mig. Aldrig har jag sett ett så bedröfligt gammalt näste! Hvad kan orsaken vara att, då vi komma ned mot sö. dern, allting bär tycks gå mot sin undergång? Jag märkte, det allt medan jag for igenom Virginien. Det föreföll mig som om allting upphört att växa och i stället gick baklänges. Ser ni, det är så helt olika mot norr ut. Jag tillbringade ferierna en gång i New.