Aftonbladet – 27 januari 1857, sida 3

exercistiden och hvilka kostnader sannolikt under många tiotal fredsår blifva utan ändamål? Svårigheien att i läcggeo genom värfning bålla de värfvede regementena fulltaligs, torde lemna anledaing att betänka, boruvida det ej vore lämpligt att genom -kommendåeringar ifrån armeas indelta regementea till garöisönstjenst vid de. värfrade, utan några särdeles kostnader, vinna en grundligare och mera praktisk korporalskola för armen. Då till dessa xommenderingar naturligtvis borde utses unga krigsmän, med mera framstående anlsg för inhämtande af undervisning oeh inlårande af den vård om tWuppen, som vid de värfrade regemeptena iakttages, blefve detta måhända af stor nytta för underbefälet vid den indelta armån, och ett års vistande för dessa individer uti. garnisonstjenst skulle otvifvelaktigt vara lärorikare än hvad de uti dep kongl. prcopositionen afsedda korperalskolorna möjligen kunna åstadkomma. Hvad det uti den kongl. prepositionen yttrade behofvet af årligen återkommande större öfningeläger vidkommer, vill jag visst icke helt och hållet bestrida deras. nytta, utan medgifver att dylika för någor sång böra ega rum. Men bvad beträffar den lärdom, som dervid inhämtas af nbefälet i alla grader,. addgas jag erkänna mig aldrig hitintills hafva funait anledning sätta tro dertill. Deremot tror jag. att vid väl organiserade enskilta regementsöfningar mycket mera kunde inläras, än vid de stora öfningsiägren hittills varit händelsen, och hvarpå t. ex. i fordna tider öfverste Sprengtportens anordnande af .:xercisen med Savo:axbrigaden i Finland utgjorde att efterföljansvärdt exempel. Trupperoas marscher tili och ifrån de större öfingslsgren torde aldrig, på sätt den kongl.. proposiionen omförmäler böra ega rum gecom ångbätsransporter, då förmågan att uthärda marscher utgör nfönterivapnets förnämsta styrke. Men jag ville icke aeller, att landsbygden skulle af dessa marscher vara sonoriunda besvärad ån genorh-truppens iorymmande . lådor och uthus, då sådant vore: af behofvet påkalaåt. Jag anser att vid dessa tillfälhen truppens proiantering skulle ega rum dels medelst torrföda, dels: genom prosiantens beredning -uti de trossen åtfölande kök, och hvilka för krigförandet-i vårt land orde vara af större vigt än annorstädes. Truppens sushållning utgör ett af de förnämsta föremålen för ;mtanken under krig ; och öfningarne härutinnan äre äkerligen mera angelägna och mera pröktiskt Dy tiga. ndet under några tmmar framskridsnde och tillakagående med en låvg linie, ifrån Drottningberget 1 inemot Eadugåråslandstullen, emot och undan a fiende, som uti ändillvingen måste förespoglas, wen harmed förbåliavdet kommeri verköigheten att HI måvgens öfversaskninz blfvg helt annerlunda, smit den derigerom invhimtade löärdomen af högst sbstydligt värde. Hvad deu kongl. propositionen föreslår i afseende beväringsmänskapets ändamåsenligare utbildning, än iväd som nu är händelsen, torde jag för det närvåande kunna förbigå, då jag fibner den föreslsgna :tgärden af exsreistidens fördubblande för första kläsen lika litet ledande till det sökta målet, son: der rittills varande korta tiden. Äfsen den längre öfningen, endast för en gång, an blot tjena till bibehallandet bos folket af Leväingsskyldighetens erkännande såsom en medborgerge plikt. Deremot tror jag, att de så lösligt uti pro Jositienen omnämde kyrkoparaderöa skulle vöra en vögst ändamålseclig åtgärj; välförståendes, om det somme att visa sig, det de låta sig ändamålsenligt rdnas. Om armön vid senast öfvergårgna krigsförvecklinar skulle mobiliserats, hade otvifvelaktigt en stor .ch måhända icke lätt afbjelpt brist på erforderliga rtNeriech irosshästar uppstätt. Det förekommer nig, att man borde under freden betänka sig på nöjligheter ätt vid: krigstillföllev framför at bafva ul disposition ett betydligt positionsoch fältartilleri amt det derför Erforderliga antalet hästar. Jag förestä.ler mig, att man med en del af extra oteringsskyldige, hvilka vid kr:gstillfället böra insälla håstar, kunde öfrerenskomma att för lindrigare :rsättning tillhandahålla dessa hästar äfven för arnåns exercistider. De roterivgsskyldiges fördel härid vore en liten årlig inkomst för hästen och att vid krigstilifallet icke vara nödsskade att till evt oervördt pris anskaffa der. Proposition torde äfven kunna försökas, att om västhållning för armens räknivg ingå kontrakter med ordegare, att mot en mindre årlig betalning städse sålla en antåglig häst för kronans behof, emot ett . förväg stadgadt skäligt pris för hästen, då den utevereras för krigsbråk. Det är mbj!igt att intetdera af dessa förslag kan vinna framgång; men säkert är att behofvet af öfning med trosskolonner, för rörligheten af vår arm, 18ra sammanhänger med armeas öfningar i allmänhet. Den kovgl. propositionens foråringar för fästningsyggnaderna lemna visst icke villfalle för anmärkningar i afseende å defordrade summornas storlek ; aen desto mer i afseende å bristen på någon mera mfattande åsigt em Sverges lämpligaste försvarsanstalter. (Forts.) nRPimTERÄNAS. och POLISEAKER