Aftonbladet – 27 januari 1857, sida 3

SED NES Rn ks E:t så beskaffadt förtrosndevotum för syrelsens organisationsförmåga, som skulle innefattas uti de sskade förslagsanslagets beviljande, torde vara för mycket begärdt, och sjeliva frågan ådsgalägger omiss känligen, att någon ordning uti indelta srmebefälets aflöning icke kan uppkomma med mindre de indelta vän:oraa samt boställsarrendena ingå till kronan, hrarigenom vuanes; att jemte det löntagare inom alla grader finge lika löner för lika tjenstebesvär, de räntegifvande sluppe ätt höra den nu i den korg! propositionen anförda klagan, att den indelta löntagaren fierstides för år 1855 tillskyndats förlust cf 20 till 25 procent gezom dess upphörda rättighet av prejs räntegifvaren, på dyr tid; och i hvilken klagan likväl på sammå gång finnes ådagslagdt till hvilken grad räntegifvaren, före det senas:e stadgandet i detta hänseende varit tryekt Allt hvad rikets ständer i denna väg med iakttagande af sitt åliggarde att bevaka deskattskyldiger rätt, kunna tillgöra är: alt för subalternoch underbefälet vid indelta armen provisoriskt bevilja anslag till traktamenten, äfven under möien inom regementexas siånd; min hvsrvid det nu gällande resereglementets olimplighet och otillräcklighet äfven tord af rikets ständer böra afses, och hvarvid säkeriger kommer att inses behofvet af en total omarbetnirg då det deruti bestämda hästantalet synes böra beräknsadt endast for hvad som fordras för forskat ningen, men ingslunda såsom ett titifälie at: geson skjutsräknifigarne inhämta någon behållen inkomst. Detta gäller hufvud:skligen för de bögre graderna såväl inom militåren som civilstaterna. Vid den för lifbeväringsregementet före lagna 15neförhöjningen bör anmärkas, aw chefsposten synes vara alldeles Ofverflödig och således ieke tarfva någon löpeförhböjning. Det torde äfven i följd dermed. kunna förutsättas, att det vore mera ändamålsenligt att de två bataljonernas befäl vid lifbeväringsregementetöfverfördes på de båda gardesrege öensena, bygrigenom kostnaden för hela lifbeväringsregementets stab uppjiörde och äfven en behöflig lindring skulle uppkomma uti den nu alltför trägoa vaktgöringen för gardets subalteraofficerare. Vid sådant förhållande borde lönebestämmelserna för det till gardesregementena öfverflyttade lifbeväringsbefäl baturligtvis bestämmas till likhet med hvad för gardesbifälet kommer at: baviljas; ty att, utan några andra (jenstesliggsnden än. de för lifbeväringsregementet nuvarande, öka des: stat med 20,000 rår, synes åtminstene påkalla någon betänklighet. I fall rikets ständer skulle finna de för nästkommande statsreglering beräknade statsinkomster vara af så oföränderlig natur, att uti dem, till följd sf förändrade förhållanden med årsväxter, näringar och handel, ingen mieskning är att befara, och ati de sålunda kunna anses såsom en fullt tillförlitlig grund för utgifternas ordnande; och om rikets s änder skulle inse sig kunna bifalla det till pensionsbeloppens ökande för armn äskade anslaget, så torde dervid likväl böra fästas de vilkor, att postmästareoch tulltjevsters besättande ensamt blefve förbebålina åt de verk, hvartill dessa iadrägtigare tjenster ezentligen höra; ty att som nu sker, officerare, hvilka med till och med då högre penrionsbeloppen utträda ur militärtjensten, derjemte på den civila tjenstemannakårens bekostnad tilidelas fördelaktiga tjenster inom tull-och postverken, torde icke vara al deles med od ordning förenligt. K. M:is nådiga proposition framställer äfven ait, i händelse armen beh5fde ställas på krigsfot samt beväringsmanskapet med den föreras, en ganska besydlig brist på officerare skulle uppkomma; och då svenska statsverket näppeligen lärer kunna för en krigsfot, under fredstid, bekosta ett för krigsbehofvet fulltaligt befäl, synas andra utvägar i sådant bänseeäide böra uttätkas samt fädernesländskänslan Hos den bildade ungdomen i sådatit afseende kunna tagas i anspråk och beräknas såsom en fullt tillförlitlig tillgång. Denna beräkning måste likväl stödja sig på någon grund, och en sådan torde icke kunna sökas annorstädes än i uppfostran, hvarmed jag förstår, att för den vid våra universiteter kunskaps sökande uogdomen ej allenäst borde finnas tillfälle, utan äfven en med vapenplikten förenad förbindelse stt inhämta kunskaper uti de väsen:ligaste delar al militäryrket, eller uti sådana, som egentligen fordras för ingåeadet uti subalterntjenst. Man skulle då hos 288 ifrån våra studentkårer säkerligen kunna fylla ien antydda bristen på efficerare för en krigsfot; och våra: studestkårer skule för försvaret af vär sjelfständighet kunna till en del uträtta hvad polyechniska skolan i Frankrike vid åtskilliga tilfäller visat sig hafva åstadkommit. Hvad krigsakaderien vid Carlberg vidkommer, ar jag länge varit af den tanken, att de förieta ien för det allniänna åstadkommit på långt när icke varat emot kostnaderna. Den lemnar blott en ringa del af det befäl, som ,eböfvås för armet; den -bibringar en ensidig uppostran, oförenlig med principen af en allmän besäringsplikt. Då ett högre läroverk redan för jängre tid sedar nrättadt för artilleris ingeniörväse ock 1å nu ett ytterligare läroverk för bildandet af fficerate uti den kongl. propositionen föreslås syn seigsakademiens förtfarande ieke vara af be stkalladt. Alt sjökedettskölkn skall befinna sig i stockholm synts också vårs mindre lämpligt, åtmintone så länge Karsiskiona är en bufvudstatior ör flottan. Jag kan för min del ieke medgifva, att krigareket erfordrar en särskilt lärdorasanstalt, då de be15fliga delarne-af krigsvetenskapen lika väl och med stor besparing kunde inläras vid universiteten; och let är i högsta måtto anmärkningsvärdt, att inpläandet af de främmande språken vid kong! krigsskademien änvda ifrån dass första stiftelse oanmärkt arit tilt-den-grad åsidosatt, att man utan fara för nisstag kan yttra; det de ifrån krigsskademien som pfficerare utgående kadetter, åtminstone i allmänhet, sakna den för vår tid. och för militäryrket i synperhet oumbärliga fårdigheien uti främmande språk. Svenska armen hade utmärkte och mycket kunnige fficerare indan någon krigsakademifanns, och jag är Sker, att om endast en minäre del af de 82,000 rår, om nu begäras såsom stat för krigsakedemien, 5nvändes såsomuppmuntran för unga officerare att unier någon tid ingå i utrikes tjenst, -helst der krigsjfning kunde vindas, så skulle statsanslaget säkerlisen inbringa -en-högst tillfredsstättande ränta af unnen skicklighet i det. militära yrket. För sit vinna framstående personligheter måste man åtminstone bjuda till ati göra något för att framtvin7a dem. Förslaget att ordna en generalstab, genom ökadt inslag af 51,000 rår, förekommer mig så inveckladt och så litet praktiskt, att jag knappast vågar yttra mig deröfver. Att på sådant sätt åstadkomma den aytta förslaget åsyftar, anser jag högst tvifvelaktigt. Utan att förnekå det möjliga värdet af de föreslagna skjutskölorha, tfor jag likväl, att mån med våra små tillgångar bör söka hushålla så tycket :om möjligt. Jag föreställer mig; att för : bildandet af goda skyttar fordras först och främst goda gevär, och då sådana numera finnas, anser jag skjutkonsten icke vara större, än att den vid regementenas möten bör kunna inläras, utån någon annan kostnad än för dan deftill behöfligå ammunition. Det finnes väl intet regemente inom svenska armån, der icke många officerare äro öfvade och snälla skyttar; och med en väl utarbetad föreskrift, rörande iakttagelserna vid skjutöfniogarne, tror jag allt det behöfliga i deriha sak kunna uträttas utan något särskilt anslag. Ett föremål för större praktisk nytta i detta hänseende vore säkerligen skjutöfningars införande pi ian isbygden såsom felknöje, för att i behofvets stund kunna tillitas i och för landets försvar, Att i och för skjutskolorna och öfnivgar dervid