Aftonbladet – 26 januari 1857, sida 3

GEMET BISTEUUPE BLIN LUMA SLL Ci KUVECESSLESR Ev maren sin åtgård. Men när undantag göres i fråga om uppbördsbalans eller oordentiighet. torde det väl sällan vara hvad man kallar periculum in mora, så att i allmänhet det icke lärer finnas någon våda för länet eller förödmjukelse för landshöfdingen att be hälla den åtalade i tjensten, intill dese dået blifti iagiigen utredt, huruvida verkligt tjenstefel vore af homorn begånget eller icke. Men ait det skall bero af en landshöfdiogs egenmyndighet att, vid åtals anställande, ögonblickligen från tjensteutöfvieg skilje sina oafsättliga embetsbröder, anser jag forifarasde vara stridande not 36 S regeringsformen och derjemte såsom en i allmänhet både obehöflig och olämplig åtgärd. Grefve Liljeneraniz, fortfor hr Dalman, har föga befattat sig med sjelfva saken utan egentligen fästat sig vid några i motioaen förekommande uttryck. Derom ville talsren ieke tvista; ty de uttryek som behagade den ena, kurde misshags den andra. Be-räffande det af grefven så illa upptagna ordet suteränitet hade talaren dermed ieke kunnat mena att labdshöfdingarne skulle vara suveräner i den bemärkelse, att de kunde göra allt kvad de behagade, obe roende af både lag, kollegier, öfverdomstelar eller konungen, utan han hzde liknat dem vid suveräner, då han betrsktat dem i förhållande t:ll landtstatens sjenstemän oeh tiil andra dem underlagda myndigheter i länet — ja i många hässeenden till länets egna invönare, Öfver hvilkas väl eler ve i ekono miska oeh polisfrågor i talarens tanka egde en alltför oinskränkt makt, hvilken i sanning kunäs blifva myeket äfventyrlig em det hädanefter finge bero på landshöfdingen att. göra hvad man kallar embetet så rörligt han behagade genom suwspensioner. af de ordinarie oeh tillförerdnande af extra landssekreterare och landskamrerare o s.v. Ty säge hvad man vill så skulle genom denna metod smart ål sjelfetändighet. hos landshöfdingeembetena försvinba och dessa endast blifva marionetter ilandshöfdingens hand. ; Grefve Liljenerants hade vidare sagt, att all styrelse blefve emöjlig derest den styramde saknade mäkt att göra sig åtlydd. Men icke ville talaren fråntaga henom denra makt. Han ville endast, lisasom grundlagen, hafva den bogrärsad af lagen. Dessutom vere det alltid förenad? med så myeket obehag för en underordnad tjensteman att vara uppstudsig ech elydig mot förman eeh sådant stridde så mycket emot tjenstemannens eget intresse att det säkert högst sällan fölle någen in att utan det mäst giltiga skäl, vägra fullgöra hvad förstår dige oeh upplyste förmän i tjensten befalia; eeh em åter nyckfulle och okunnige chefer skulle finna brist på lydnad si lärer detta få skrifvas på deras egen räkning och afbjelpes dessutom i längden föga genom att åt dem förläna hvilken maktfullkomlighet som helst. Herr Printzensköld hade ansett det vara tillräekligt betryggande mot landshöfdingarnes gedtycke att förhör inför protokollet skulle föregå suspensionsåtgärden och att klagan kunde föras öfver besluten. Eno annan sak vore hvad som vunnes med en sådan lagan, hvarmed i det fall måste dröjas ända tills omaren pröfvat åtalet, hvarmed kunde draga ut i flera år. Ett gammalt ordspråk sannades dessutom oftast i fråga om den ansvarspåföljd som träffade förmän i hänseende till underordnade, nemiigen det aut medan gräset gror dör hästen.. Det vore således frestelsen till godtycke, som borde undvikas. Emellertid hade vi ännu till vår lycka i vårt land et starkare band på embetsmannagodtyeket än åtal ech ansvarspåföljd — det vore iryckfriheten. Så länge vi hade denna dyrbara frihet qvar, befarade ieke eller walarea att just herrar landshöfdingar allt för ofta skulle begagna sin suspensionsrätt, men detta oaksadt ansåg han det vara sin pl gt att bekämpa en i hans tanka begången olaglighet och en förderflig prineip. I sammanbarg hörmed meddela vi hvad hr Arvid Ribbing några plenidagsr efteråt yttrade. I Pp yttra laRNenRs I den 1 anlednieg af justiricombu besätrelse framsälda enmärkringar rörand len nya land dingeinstruktiorex. Hr Ribding anförde härom blard asnat;: Uti sitt utlåtande öfver jusiitisembudsmannens beräwtelse har lagutskottet ieke alls ecmnämt jusiitieombudsmennens yttrande och försleg i afseends på en vigtig administrativ, förlidet år utkomisen sörfattning. Oaktsdt justitieembudsmannen med ganska Iau hanod vidrört denna, nemligen instruktionen för landsh fdingarne, emedan han nog hsstigt genomläst Jessamma, avmärker han dock, bland annat, att i 10 blifvit till konupgers befellningsbafrande öf:er!emnadt, att för handhaf:ande af allmän ordnpirg ;ch säkerhet uti sådana fall, der ansvar i lag ieke ir bestämdt, stadga erforderliga viten,, ech justitieambadsmanuer har föreslagit rikets ständer, ett : uuderdånighet begära, entipgen upphsfrarde häraf, eler ati törklariog måtte utfärdas, att sådara vicer vdas. må få stadgas iör Ofverträcelse af ekonomisi : rfatt: ing, deri recan avsvar finnes bestämdt, i dm för tillfället kan behöfrva att förhöjas. Det på det att sådana förhöjning ej må ega rum med de i lag förekommande ansvarsbastämmelser, eller a var utsättas för nya fall, hvsrigenem tillfälle skulle emnes underordnade myndigheter att konstituera :ya brotts, eller, som justitieombudsemunnen på ett sunat ställe uitrycker sg: förbjuda hvad som ieke är förbjudetr. ; Vidare anmärkes, att enligt 66 4 landshöfdingen ått makt att suspendera lardssekreleraren på samma sång denne anmäles till åtel. Ex rättighet, som lands vöfdingen förut. ieke sat eeh justitieombudsmavner sällar ny, då, enligt Ir 12 R. B. eeh 9: 5 U, B. ådant hittill4 endest kumnat ske efter laga ransakaing deh dom sami af demaroa. Fur förflyttnivg sy88 sålunda hafva skett från demsrer till landshöflisgen att tillämpa förenämde lagrem, dem justilieombudemasnen för öfrigt til förbättring i vanlig srdning enmålt, men utan att kurna gedkänna hvad olott ena statsmakten således i lagstiftmingsväg åt gjort. för X Detsamma, som justitieombudsmannsr armärkt on landssekreterarne, anmärkes äfven cm landskamrerarne, ehuru med undantag, att de tillförene kuonat al landshöfdipgarne sättas från sin tjensteutöfsing i er enda fråga, eller i försummelse med uppbörd, intill dess, som det i. 1734 års instruktion hetter, svar från kammarrevision ankommits. Och anser justideombud mannen olämpligt, att en. oxfsMtig tjens:eman skall af någan annan än domaren, under hvil ken han lyder, för gin tjensteutöfning kunna derifrår skiljas under det frågan om ansvar för fel i denuz utöfning beror af domarens pröfaing. Justitieomudsmanuen har, efter den hastigt tagna kännedomea af instruktionen i dessa frågor, i 5 längre, meu förfatinisgens bristfå g-ipande i rike:s su s medversande 1: rätt, syres vara sior och anmärkningsv företrädesvis hafva bort, framfö i.ken ekonomisk författniog som helst, sf lagulskotter särskilt armärkas tillika med den af justilieembudsmannes gjorda hemställan, a 4 I UT TT Tf Of ee SS RP ff EF f Om kristendomsundervisningen och batalrael5ä ecenindan