— Angående nu gällande lagstiftning i fråga om giftomannarättens utöfning, hvarvid man hittills saknat nödig fullständighet eeh tydlighet, har lagutskottet nyligen tillstyrkt att 4 8 i I kap, giftermålsbalken måtte erhålla följande förändrade lydelse: Är det tvifvelaktigt af hvem giftomannarätt utöfvas må; pröfve det rätten, då anmälan derom sker. Vill man jäfva giftoman, förty att han ej skicklig är, eller af annat skäl; varde ock det jäf hoz rätten anmäldt: gillas det, vare giftoman den, som närmast den jäfvade är, efter ty i 2 och 3 g skile: samma lag vare, der rätt giftoman ej är i tillstånd att iftomannarätten utöfva. Finnes ej veterlig giftoman; då skall rätten giftoman nämna, Vägrar giftoman bifall till äktenskap; pröfve ock rätten, då anmälan göres, om skäl dertill är. I afseende på stadgandena om äktenskapsskilnad har samma utskott hemstält, att en författning måtte utfärdas af ett så lydande innehåll: Då skilnad i äktenskap hos ;domaren sökes af den anledning, som i 13 kap. 4 giftermålsbalken sägs, må domaren icke utfärda stämning å eller lysning efter den för: lupna makan förrän utredt blifvit, att sex månader förflutit från det samma maka begat sig till utrikes ort.