Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 2

konung Gustaf III i Lovisa dubbad; år 1790 var han kommenderad såsom chef på galren Nordstjerneorden och deltog dermed i bataljen och segern vid Fredrikshamn den 15 Maj, då han erhöll konfirmationsfullmakt på löjtnantsbeställningen vid armåns flotta; den 3 Juli samma år blef han vid svenska flottornas reträtt och utgång från Wiborgsviken afskuren jemte tre andra galerer och tagen af ryska fregatter uti Finska viken emellan Sommerön och Pilke pas ; hemko amen utur ryska fångenskapen samma år, efter freden i Wärelå, kommenderades ban att på en division af ryska vid Svensksund eröfrade galörer till Sverge hemföra Nerikes och Södermauländs samt en del af Dalregementet uti Oktober månad nämde år; 1790 kommenderades han på fregatten Bellona till Medelhafvet och Marocco under öfversten och riddaren von Rosersteins befäl; gjorde under en del af året 1792 garnisonstjenst i Stockholm och var den öfriga delen kommenderad såsom befälhafvare på en lastdragare, med hvilken fästningsartilleri fördes från Stockholm till Göteborg; gjorde 1793 garnisonstjenst och förrättade en rekognoscering i Stockholms södra skärgård samt nedförde till Karlskrona en båtsmanskommendering landvägen; blef den 22 December samma år befordrad till kapten i armån; gjorde 17:4, en del af året, garnisonstjenst i Stockholm och tjenstgjorde sedan ombord på chefsskeppet Fredrik Adolf såsom adjutant vid flaggan hos befälhafvaren en chef, amiralen grefve Claes Wachtmeiser, hvilken i sundet detta år förde befälet öfver kombinerad: svenska och danska flottorn2; blef den 16 Juni samma år kapten vid armens flotta; gjorde. 1795, utom garnisonstjenst i Stockholm, en r: kognoscering i Stockholms norra skärgård och utnämdes d. 2 Nov. s. å till tjenstgörande kämmarjunkare hos konungen, i hvilken egenskap han 1796 var Gustaf IV Adolf följaktig på dess resa till S:t Petersburg och 4 år derefter til Danmark och Pommern; gjorde 1797, emellan uppvaktningen hos konungen, tjenst vid eskadern i Stock holm; dea 3 Maj 1799 förordnades han attvara regements qvartermästare vid könungens egen grenadierbataljon, hvilken tjenstgöring i Oktober samma år upphörde, då bataljonen upplöstes; valdes vid riksdagen i Norrköping 1800 till riddarhusdirektör, hvilken befattning fortfor till 4810; var samma år (1800) konungen följaktig till Danmark och Pommern, och förde sg. å. befälet på konungens jakt-Esplendian, med bvilken konungen gjorde en exercis-expedition til Strömsholm ; embarkerade den 2 April 1801 såsom divisionschef på: den kanonslupseskader, hvilken detta år var destinerad till Sundet i anledning af nordiska koalitionen mot England: blef den 16 Sept. s.å. major i armån; afseglade i Nov. s. å., såsom -chef på fregatten Sprengtporten, till Medelhafvet; konvojerade hela året 1802 svenska -och amerikanska handelsfartyg genom Medelhafvet; hemkom, efter slutadti krig med Tripoli, med fregatten i Dec. till Göteborg; den 14 Juni 1803 öfverstelöjtnant i flottorn: och generaladjutant af eskadern 1805, samt den 5 April sistnämde år kavaljer hos kronprinsen Gustaf, hvilken befattniog med-1809 års revolution upphörde; den 25 Mars 1805 öfverstelöjtnant med lön och chet för norra lötsdistriktet; öfverförde i November 1806 prinsessan af Braunschweig (konungens svägerska) till Stralsund, sjövägen öfver -Ystad; tjenstgjorde 1808 hos dåvarande hertigen af Södermanland såsom dfveradjatant vid flottan; kommenderade 1809 såsom flaggkapten hos befälhafvande viceamiralen baron R. Cederström på flottan i Bottniska hafvet under dåvarande krig; utoämdes den 29 Juni s. å. till öfverste i flottorna och generaladjutant samt def 4 April 1812 till öfverste. vid armåns flotta; den 27 Febr. 1813 arbetånde ledamot i krigsvetenskapsakademien och den 30 Juni s. å. sekundehef för Stockholmseskadern af armåns flotta; den 28 Nov. 1815 konteramiral; föredragande i krigsvetensk:psakademien; den 5 Nov. 1821 kommendör af Svärdsorden; den 4 Juli 1827 viceamiral; den 28 Jan 1833 kommendör med stora korset af Svärdsorden; den 10 Juli 1840 ordförande i sjöförsäkriogsöfverrätten; erhöll den 7 Dec. 1643 på begäran afsked från bataljonsbefälhafvareembetet; utnämdes den 28 Aug. 1849-till amiral och den 28 April 1853 till riddare och kommendör af K. M:ts orden. Hans föräldrar voro öfverstelöjtoanten, riddaren af Svärdsorden, Henrik Gideon Coyet (död 1774) och Apollonia Christina Gyllenhöök (död 1816). Han hade hatt tre syskon, hvaraf en bror, som afled ogift 1828. Den 13 Maj 1798 ingick han äktenskap med kammarfrun Ulrika Eleonora Egerström, dotter af bankokommissarien A. F. Egerström och som den 10 Dec. 1838 aflidit. I detta äktenskap egde han en son, Carl Fredrik Coyet, sedermera kommendörkaptea och kommendant vid flottans Stockholms station samt död den 20 Sept. 1854, efterlemnande, af tre döttrar, endast en, fröken Julie Maria Coyet. — Carlskrona Veckoblad meddelar följande lefnadsteckning öfver den nyligen aflidne kap tenlöjtnanten J. Rosengren: : Kaptenlöjtnant Rosengren var född i Karlskrona den 30 Nov. 1785 af borgerliga föräldrar; åtnöjt undervisning i trivialoch tyska skolorna till 12 års ålder ; ingick 1797 i kofferditjenst och seglade å 8 särskilta handelsfartyg på de aflägsnare hafven uuder il års tid, under de senare såsom styrman; 1808 vid krigsförklaringen mot Ryssland ålagd att tjenstgörs på örlogsflottan, blef R. anstäld såsom förhyrd medelstyrman på linieskeppet Kung Gustaf III, följande året som förhyrd officer på skeppet Kung Adolf Fredrik; 1810 den 22 Maj, efter undergången officers examen, utnämd till underlöjtnant vid k. amiralitetet; s, å. kommenderad på skeppet Wladislaff och följande krigsar t. o. m. 1814 årligen kommenderad på flottans fartyg; bevistat affären vid Ratan 1809 samt belägringen och intagandet af Fredriksstad i i Norge den 3 och 4 Augusti 1814. Efter sistnänide år hade R. haft öfver 20 kommenderingar till sjös å K. M:ts fartyg, dels som kommenderad officer, dels som second och de flesta som chef å obevärade far tyg; derefter som master å försålda linieskeppet Tap perheten åt Sydoch Nordamerika. R. utnämde: 1815 till löjtnant, 1825 till premierlöjtnant, som nt benämnes ksptenlöjtnant, 1836 till riddare af kongl Svärdsorden. R. var i öfver 20 år informationsofficer i takling och praktisk manöver. — — Ön Karak i Persiska viken, hvars besättande af engelsmännen en telegrafdepesch längre fram:itidningen berättary är en bergig ö, af 12 engelska. qvadratmils storlek. Den ligger 30 enge!ska mil från Buschir och be herrskar fullkomligt sjöfarten på Busiora Holländarne innehade den 11 år i slutet a förra seklet och uppförde der några ganske starka och vigtiga beföstningar. Under de ras herravälde växte befolkningens antal frår 100 till 1100, men år 1838 utgjorde den icke mer än 500. TIavånearne äro till största deler Eufratskeppare af en arabisk blandningsrace. n är tämmeligen fruktbar, rik på lifsmedel och vatten, det senare af eärdeles god beskaffenhet. Det skulle dock vara gvårt at proviantera en stor krigsstyrka endast af öns fodukter. Klimatet är sunåt cch för en tro pisk nejd till och med svalt. Under der 0 mA ESA SENSE