Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 2

——-—.—.Z.. ess.—.-—-— 00075 Men dår, sade Nina, vill ni ju göra hi-. storien till roman. Nå ja, en god historisk roman är oftast sannare än en tråkig historia; den gifver åt minstone en aning om det verkliga i tilldragelserna, hvilket en dylik historia icke gör. Nå väln, sade Nina, jag vill då bekänna att allt hvad jag vet af historien, är hvad jag lärt af Walter Scotts romaner. i För min del, sade mrs Nesbit, har jag den största afsky för romanläsningen, synrerligast för unga damer. Den förslappar sinnet och ger falska åsigter af lifvet.o Ack, det der brukade vi skrifva krior öfver i pensioren och jag kan det utantill a!ltsammans — hur det väcker falska förväntningar och kommer en att jga efter illusioner, andeväsen, regnbågar och meteorer, och allt sådant der. Och likvälp, sade Clayton, Skunde samma invändningar gälla om den. verkligt sanna historien, och detta i så mycket högre grad ju sannare den framstäldes. Napoleon Bonapartes historia till exempel, lifvande och utförligt skrifven, skulle väcka samma åtrå efter någonting utöfver det alldagliga. Der skulle blifva samma bländande förening af goda och dåliga egenskaper hos hjelten, och samma trötthet och öfverretning i sinnet, sedan berättelsen vore slutad. Mrs Nesbit, som dunkelt tyckte sig förstå, att Clayton försvarade romanläsning, ansåg det vara sin skyldighet att motsäga honom enom att använda sitt ålldeles egendomliga sätt att resonnera, som bestod deruti, att bon leligen upprepade samma sak, utan att tyckas höra eller lägga märke till hvad som inHon rätade derföre på sig med merän dygdig min och sade tili mr Clayton: Jag får emellertid säga, att jag icke kan. gilla romanläsning. Dot ger folska åsigter sf