Aftonbladet – 23 januari 1857, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. En afton nu nyligen infördes på polisvaktkontoret vid Myntgatan en på gatan anträffad berusad person, hvilken, sedad han sofvit ruset af sig och uppgifvit sig vara boktryckeriarbetaren Kindberg, fick aflägsna sig. En boktryekeriarbetare Kindberg fiones också verkligen och är anstäld i arbete å boktryckaren Hagströms tryekeri i Spetseps backe. Tidigt på morgonen följande dag instälde sig å detta tryckeri tvenne poliskonstaplar, hvilka kallade Kindberg att vid vite inställa sig i poliskammaren samma dag. Vid målets företagande nekade Kindberg; men poliskommissarien Tinggren yrkade attfå med vittnen styrka angifvelsen, till följd hvaraf målet uppsköts. När det till förnyad handläggning en följande dag företogs, intygade öfverkonstapeln Ytterberg och konstapeln Metz, att Kindberg anträffats öfverlastad på gatan och blifvit införd på vaktkontoret. Kindberg nekade det oaktadt, förklarade sig den uppgifne aftonen icke ha varit ens ute på gatan, än mindre der blifvit anträffad öfverlastad, samt begärde att få trenne i förmaket närvarande personer afhörda såsom vittnen derom, att han vid den tid, då ban skulle ute ha anträffats berusad, uppehållit sig vid sitt arbete å tryckeriet. Polismästaren Ekströmer beviljade likväl icke hans anhållan att få styrka sin oskuld, utan fälde honom att böta 3 rår 16 sk. bko och att ersätta vittnena med 32 sk. hvardera. Någon tid att besvära sig öfver detta utslag lemnades icke Kindberg; han till och med förvägrades, då han på tillfrågan förklarade sig icke sjelf hafva penningar till böternas gäldande, att få gå till sin principal boktryckaren Hagström, för att af honom förskaffa sig dem. Han skulle genast föras i häkte för att aftjena böterna. Innan Kindberg blef i häktet införd, fann likväl en annan poliskonstapel, som sett den å vaktkontoret intagne berusade personen, hvilken uppgifvit sig vara boktryckeriarbetaren Kindberg, att bär skett ett misstag på person, och att den nu häktade alldeles icke var densamme som varit berusad. Underrättelse härom meddelades polismästaren, som nu upphäfde beslutet om Kingbergs käktande, samt genast försatte honom på fri fot. Följande dagen hölls förhör för slutna dörrar, dervid Kindberg med vittnen styrkte sin oskuld. Ytterberg och Metz hade redan samma dag det upplystes, att deras vittnesberättelse icke var sannfårdig, blifvit skilda från tjenstens utöfning. Handlingarne i målet skulle till bofrätten öfverlemnas, på det öfverståthållareembetets första beslut måtte ilaga ordning blifva upphäfdt. — Svenska tidningen meddelar i går afton nedanstående redogörelse för den enskilta undersökning, som i onsdags e. m. å Tanto sockerbruk hölls af hr underståthållaren de Mare. Under sistl. tisdag har ett ganska allvarsamt uppträde egt rum vid det åtskillige intressenter tillhöriga sockerbruket Tanto, beläget å Södermalm. Förloppet dervid är följande: Förlidet år sågo sig bolagsmännen nödsakade att för verkets drifvande från Tyskland införskrifva en uti sockerbrukshandtering fullt skicklig person, enär bruket, under tillsyn af den dåvarande verkmästaren, icke lemnade den behållning aktieegarne ansågo sig kunna påräkna. I November 1856 anlände derföre bit till Stockholm hr C. O. Langen från Köln, som från och med början af derpå följande December blef af delegarne antagen till dirigent vid bruket. Härom underrättades samtiige derstädes anstälde arbetare, bestående af något öfver 100 personer, deribland åtskilliga tyskar, och förständigades de att bemöta br Langen med all den hörsambet och aktning, hvilken han såsom förman för verket hade rätt att fordra. Emellertid läto arbetarne strax härefter vid flera tillfällen förstå, ait de icke voro belåtna med sin nya husbonde, hvilken ville införa mera ordning bland den vid bruket anstälda arbetspersonal oeh för sådant ändamål, med delegarnes medgifvande och till deras belåtenhet, vidtaga flera åtgärder, hvilka misshagade arbetarne, enär de blifvit vane vid åtskilligt oskick, deraf hufvudsakligast det, att på de vanliga arbetstimmarne med tröghet förrätta sina sysslor, hvaraf ständigt följde, att det behöfliga arbetet derunder icke medhanns, vid hvilket förhållande bolaget fick vidkännas dryga kosthader för det arbete, som sålunda måste verkställas utom den med arbetarne öfverenskomna tiden. På samma gång hr Langen sökte undanrödja denna obehörighet, förelade han äfven bolagsmännen förslaget att genom uppförandet af bostäder i närheten af bruket förbättra arbetarnes vilkor, jemte det han vidtog flera förändringar, hvilka dock alla afsågo deras bästa. Detta oaktadt fortfor missbelåtenheten, hvaraf hr Langen dock icke rönte något obehag, enär han, såsom fullkomligt obekant med vårt språk, icke kunde förstå det knot, som vid hans besök i fabriken lät höra sig. Men ej endast detta arbetarnes tillhållande att fullgöra hvad dem ålåg väckte missnöje. Det har äfven en annan grund, om hvilken man dock ännu ingenting med bestämdhet känner, men som torde vara ganska sannolikt. Bland de från utlandet intagne arbetåre finnas några. hvilka före hr Langens hitkomst hyste förhoppningar om att varda bibehållne vid-de förrättningar, som de under någon tid tillfälligt innehaft. Då de nu sågo dessa förväntningar omintetgjorda, vände de sin afvoghet mot hr Langen och utspridde zenom dem bland sina landsmän, söm kunde tala med de svenske arbetarne, berättelser om att de af len nye föreståndaren icke hade allt godt att vänta. Natten emellan den 2 och 3 dennes gaf sig missnöjet luft på ett högst nidingsfullt sätt. Hr Langen, som har sin bostad uti en af byggnaderna vid bruket, väcktes vid nämde tid af ett förfärligt buller, rusade upp, och påtände ett ljus, då han fann sig hafva endast försynens underbara skickelse att tacka för att han icke påföljande morgonen funnits liggande löd i sin säng. Då han hunnit något sansa sig, ann han ett af dubbelfönsterna inslaget samt glas