Aftonbladet – 23 januari 1857, sida 3

männen. Hvad kunna dessa hafva sagt vid anblicken af den kolossalt löjliga och löjligt kolossala skorstenen, som olyckligtvis aldrig kan undgå de resandes ögon? Hvad annat än skrattat först åt sjelfva föremålet och sedan åt innebyggarne i en hufvudstad, som kunnat tåla en sådan abderitisk tempelprydnad! Tet är gifvet, att de hvar för sig till sitt hemland medfört hågkomsten af densamma sårom ett driftämne, och det har verkligen förvånat oss, att vi icke långt för detta fätt se bemälda arkitektoniska mästerstycke afbildadt med vederbörlig text uti någon af Europas mera spridda, illustrerade journaler. Vi mäste också hålla professor Enslen räkning för det han undandolt detsamma på sitt stora panorama öfver vår hufvudstad. Men hvad som härvidlag ej skett, kan ske, och hela den bildade verlden komma i tillfälle att för några personers tinklöshet, smaklöshe , enfald och trilskhet begabba oss för en skorstens skull. Att ännu en gång vända oss till S:t Jakobs kyrkoråd, med begäran om den olyckliga skorstenens nedtagande, tänka vi icke besvära os8 med. Denna myndighet tyckes rejresen tera för liten intelligecs, för att inse nödvändigheten af denna åtgärd. Men vi vilja icke förmoda att samma svaghet vidlåder kongl. öfverintendentsembetet. Vi veta ganska väl, att detta gerna vill skudda ifrån sig all an del uti ifrågavarande skorstensbyggnad. Sådant låter sig dock svårligen göra, emedan, enligt samma embetsverks instruktion-af den 31 Juli 1776, ingen nybyggnad af kyrka eller större reparation derå får företagas, förr än planen dertill jemte kostnadsförslaget blifvit af öfverintendentsembetet öfversedde och granskade. Såsom större reparation måte väl en värmapparats medtillhörande byggnaders anbringande i och vid en kyrka vara att anse. Alltså inträffar ett af de två fallen, antingen att öfverintendentsembetet varit med om skorstenens uppsättande, och då blygas vi i dess vägnar, eller ock att skorstenen blifvit uppförd denna auktoritet ohördan, och då ir den emot gifven författning tillkommen, ett trotsigt lagbrott i tegelsten och koppar; ven då åligger det också öfverintenlentsembetet att samma lagbrott med all sin mynlighet beifra, det vill här säga nedbryta, och ställa dem till ansvar, som uti och förmedelst letsamma förkroppsligat sin exempellösa fåvitskhet. Vi uppmana hufvudstadens press att jemte se arbeta på undanrödjandet af denna skamläck för Stockholm och att icke mera låta fspisa sig med tomma och bedrägliga löften detta bänseende. Den måste bort, om man också skall nödgas skrida derhän, att en gång månaden meddela det kostliga monumentet träsnitt för hela den svenska allmänheten ned underskrift af deras namn, som äro uppofsmän till och vidmakthållare af detsamma. 4. teet