Ett bidrag till den milltära junkeris. mens historia. Vi omnämde i gårdagsbladets utrikesafdelning i korthet ett rått och fegt öfverfall, för hvilket en ung i Karlsruhe studerande norrman varit utsatt från några badensiska officerares sida. Ett bref från en annan norrman i Karlsruhe, dateradt den 29 December, som finnes infördt i flera norska tidningar, skildrar förloppet på följande sätt: Den 28 Dec. höllo vi norska polyteknici Kneipes med våra främmande gäster. KL 11 måste vi gå, enär polytekniska eleverna icke ha tillåtelse att vara qvar på ölstugan senare på qvällen. De flesta af oss gingo hem, men en 19-årig yngling, vid namn Domaas, gick till Langenstrasse för att tala med en vän, På vägen ser han 5—6 officerare framför sig. Som de gingo mycket långsamt, gick han om dem. Sannolikt råkade han då att stöta till flygelmannen, ty han fick strax ett sabellhugg i hufvudet; fyra officerare omringade och höllo fast honom, medan den femte stod och hö honom med sabeln af alla krafter. Domaas, som är den starkaste och modigaste af alla härvarande norrmän, sökte slita sig ifrån dem och parera huggen med armen; men han kom först lös när hans rock var rifven i stycken. Han fick många sabelhugg öfver armarne och ett öfver halsen, men halsduken hindrade det sista att tränga särdeles djupt in. Sedan han slutligen slitit sig lös, stucko de honom med en sabel i sidan. Han är nu under läkarebehandling, och saken är anmäld för myndigheterna och skolans direktion. Såren äro ändå icke lifsfarliga; men hade det varit en mindre stark person, så hade han säkert ej gått igenora. Han är nu bättre; kamraterna vaka öfver honom naitetid. Historien är redan ute öfver hela staden. Här råder en allmän förbittring mot officerarne, och tilldragelsen kommer i alla tidningarne. Två af