Aftonbladet – 23 januari 1857, sida 1

Nina kände sig rodna ända upp i hårfästet och blifva ond och förtretad för det hon gjorde det. Ofrivilligt sökte hennes blick Clayton; men hans uttryckte hvarken oro eller nyfikenhet. : sHviika vackra festoner bildar ej den här lätta mossan, sade han. Jag hade ej trott att den växte så här pass nordligt. Ja, den är vacker,, sade Nina tankspridd. Clayton bade dock mycket väl märkt både budskapet och rodnaden, och var ej så helt och hållet okunnig om anledningen, som Nina trodde; ty han hade af en vän i Newgjork blifvit underrättad, att en rival möjligen vid denna tid skulle uppträda på fältet. Han var också ej så litet nyfiken att se utvecklingen af detta sammanträffande. De redo uppåt alla under osammanhängande och afbrutna samtal, till-dess de utkommo på gårdsplanen framför huset — en stor grå trevåningsbygnad, omgifven på alla sidor med breda balkonger af trä. Till den första af dessa ledde från gården en bred trappa; och der såg Nina tydligt nog sin tant Nezbit, med vanligt tillbehör af mössor och grått siden, sitta och göra les honneurs för mr Carson. Mr Freerick Augustus Carson var en af dessa det konventionella lifvets gmånätta kompendier, hvilka uppträda så mycket till sin förmån i det konstlade verldslifvet och äro så ofantligt malplacerade i landtlifvets osminkade och hvardagsklädda omgifningar. Nina hade varit särdeles road af hans sällskap i Newyorks teatersalonger och balsalar. Men iden sinnesstämning, som blifvit väckt af det ensliga naturlif hon nu förde, tycktes det henne som en fullkomlig omöjlighet, att Hon ens på lek och af barnsligt koketteri kunnat tillåta en dylik person hysa anspråk på hennes hjerta och hand. Då han derföre, när hon kom uppför trappan, ifrigt sprang emot henne och