Aftonbladet – 22 januari 1857, sida 2

senaste tider tryckt ein stämpel på det fina anletet, hade nu gifvit vika för ett uttryck af stillävro och en hemlighetsfolb bäfvan,eönr om de slutna ögonen skådade obeskrifbara cch aldrig förr sedda herrlighet.r. Själen, ehuru sjunken nedanom tillvarons horisont, hade återkasfat ett svagt skimmer öfver det bleka an: lefåt, strålamde Jiktraftöhhitslenssedarn dsolen sjunkit. Vid bufvudgäfden:sått denohilla flickän, omsorgsfullt klädd och imed:det lockiga Håret benadt öfver pannan och : synbarligen nyss slätkammadt; den lille brodren satt bred vid-benne met ett uttryck af undertryekt;häpmad i sina stora blålögon. sov sön s Crippsa satt vid foten af sängen, påtagligen öfverlastad af starka! drycker, tycoaktadt Tiffs uppmäning! hade ban g:nast efter :dennes aflägsnande tagit ned whiskey-flaskan;. ochhvad skulle han göra? Han var nedstämd och dyister, och utder dylika omständigheter vänder sig hvar ochsen till någon -tröstekälla. Den -sobr har intellektuell bildning: tar tillflykt till sina böcker,: den -praktiske mannen till -arbetet; den vekhjertade söker vänner, den religiöse religionen ;-men den -somvvicke är något af allt detta, — hvad har han annat än sin bränvinaflaska ? Cripps böjde sig: med slö och stirrande blick för Nina och Harry, då de inträdde, och satt stilla vridande sina. tummar och -mumlande för sig sjelf: Solskenet föll genom : de små fönsterrutorna öfver golfvet och utifrån inträngde blomdoft och oe i Alla den gode fadrens milda sändebud talat om tröst; menmdhan, likt:en döfoch blind, hvarken khör!e eler såg. För öfrigt hade genom Tifts och Mjälys: förenade bemödanden rummets ytterliga torftighet fått ett nätt och putsadt utseende. Tiff steg sakta in och stälde sig bredvid. Nina, medan hot stodestilla.: och såg sig omkring. ,Hanhade några mjuka qvVistar af den hvita jasminen i händen, : och ladexen af dem sakta öfver den dödas bröst. sDet har varit en tung väg för henne satt vandrb,, sade han; mensbon ikom bem till slut! Serkon inte fiidfull ut? Mitt arma lilla lam lo s Aldrig hade den glada lilla tanklösa koketten sett en sådan syn som denna: Hon stod der fördjupad i en mild och stilla tankfullhet, helt olik. hennes vanliga bullrande glädtighet;