Aftonbladet – 21 januari 1857, sida 1

ta att köpa böcker åt henne. Och så ska jag berätta er hvad som flög mig för hufvet i dag. Det är en ung lady, som har kommit till den stora plantagen här bredvid och som hår varit uppe i Newyork och fått sin edikation som. de säger, och nu är det Tiff, som ska gå te henne och fråga henne om allt tocket der, och hur barnen ska komma i skola och kyrka och allt tocke der. Ty ser ni, det kommer inte ofta på, att en kan få höra en predikan här omkring; men nog ska jag höra åt och passa på, när så bär te, det är säkert. Må Gud vara oss nådig, miss Sue, Jag är ju sjelf på väg till Kanaans land, och larfvar och går så godt som jag kan; och d:t kan ni vara säker, att inte ska jag komma dit, utan stt ha barnena med mig. Ho, ho, ho! Nej pass; Tiff ä inte dum han; barnen ska vara med Tiff och Tiff ska vara med barn,en hvar de än äro. Jo, lit på det — he, he, hel . Tiff, sade den unga qvinnan och såg på honom med sina stora blå ögon, jag hear hört talas om bibeln; har du nånsin sett någon, Tiff? Ö Nog har jag det, min roa! Er mammy hade en hiskeligt stor bibel med sig hemifrån; man så ref di söndern och togen te förladdning i bössorna, och sen si fick de aldrig någon mer. Men Tiff har varit om sig ban och hållit öronen öppna vid campmeetings och tockena der tillställningar, och bar fått sig en :hel hop af. hvad som står att lisa der.n Mins du något, Tiff, aom du kan säga Mig?, frågade hon och höjde de stora ångestfulla ögonen emot honom. Ja, ger ni, mitt lam, det var en sak som den der karlen sade vid värt sista campmeeing här. Han predikade länge och väl omet, och jag begrep aldrig ett ord, för si jag ä inte så qvicktänkt med tocke, som med allling annat här i verlden; men tänk en sak, sa has om så många ideliga gånger, att det alldeles liksom fastna i hjertat på mig. Han sa: Kom till mig), sa han, miss Sue, alle