Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 3

sitt lif, då de blifvit presenterade på hofvet? Ett par hoförmar har mera än en gång atgjort målet för ett helt lifssträfvanden, och för dig låg nyss detta mål så nära, vägen dit så blomsterbeströdd. Penning. Ah! det der kån vara roligt för en gång eller par. Men sedan blir det tråkigt. Jag tycker icke om att vara så der ogrundadt ödmjuk inför kungliga percorer. Si, jag bar min stolthet, jag. oe . af Börd. När du vid min arm inträdde i ett söllskap, huru många hviskningar skulle icke förspörjas, hur skulle man icke om hvarannan fråga: Hvem är den der unga, täcke, rikt klädda damen, som baron af Börd för under armen ? Penning (maliciöst). Men min stora mun, den kunde jag ju icke lemna hemma? af Börd. Åh! bara du kniper litet på den, blir den mycket lagom. Försök endast, och du skall finna, hur väl det klär dig. Tro mig, hvars Passion för dig, oaktadt alla dina orättvisor, städse är densamma, Penning. i . Vet du, jag tror att din passion för mig är Mager som en skrika, fastän den sveper in 81g i en hop yfviga grannlåter, som ge den ett slags utseende af välmåga. af Börd. Icke nog att du förskjuter mig. Du lägger sten på börda och hånar mig. (för sig) Hur jag famlar, skall jag väl till slut slå an någon öm sträng. (högt) Jag hade drömt, att vårt ekipage skulle vara det vackraste i hufvudstaden. Hval säger du om spann?