Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 3

förändrade förhållanden kunna under tidens lopp inträffa, att natur-. eller andra vigtiga hinder göra till en nödvändighet att afbryta, uppskjuta eller till och med förändra desamma; men för att helgden af sådana beslut skall kunna rubbas, hvilket alltid och isynnerhet ä regeringens sida är betänkligt, fordrar jag att dessa vigtiga hinder eller omständigheter skola fullständtgt läggas i dagen samt sådana skäl anföras, som kunna beveka öfvertygelsens eljest okufliga välde. Jag beder om tillgift att jag uti den aflåtoa nådiga propositionen icke kuhnat upptäcka dylika grunder, hvarföre den en gång öfverenskomna planen om jernvägssträckningen emellan Göteborg och Stockholm bör läggas å sido. och en annan i stället heldre antagas. Först och främst måste jag fästa uppmärksamhet dervid, att de män, åt hvilka, med tillerkännande af att vara fullt sakkunnige och erfarne, Kongl. Maj:t beslöt att uppdraga undersökningen om de ifrågasatte jernbanornas sträckning, eller den så kallade jernvägskomiten, hufvudsakligen gillat den vid sistl. riksdag på omförmäldt sätt antagna planen och på anförda skäl tillstyrkt den vestra stambanans sträckning norr om Mälaren samt att den offentliga och ansvarige anstalt, som i senare tider erbållit inseerdet öfver allmänna vägoch vattenbygnader, äfven förordat samma stamlinie. Regeringen bar deremot adopterat öfverste Ericsons förslag i detta ämne. Ehuru jag icke missunnar bemälde öfverste de loford, som emot öfligt bruk blifvit honom i regeringens proposition tilldeiade, utan fast mera gerna tror, att han deraf är högeligen förtjent, tå tager jag mig likväl friheten bemärka, att, om än bemälde öfverste kan, såsom ingeniör och nitisk verkställare sf händer hafde större arbetsföretag jemföras med de yppersta, vårt eller nåsot annat land har att framvisa, cch i sådant afseende är till fäderneslandets tacksamhet berättigad, likväl i fråga om den statsekonomiska nyttan af det ena eller andra allmänna företaget, honom icke kan tillerkänas större auktoritet, än jernvägskomiten, allmänna vägoch vattenbygnadsstyrelsen eller till och med wadra enskilta personer, som egnat sin uppmärksamhet åt inhemska förhållanden eller dermed jemnföriga i andra länder. Det tyckes också vara besynverligt att bemälde öfverste, som, i sin egenskap af särskilt chef öfver jernvägsföretagens verkställighet nom landet, dock egentligen icke har att sig beatta med annat än utförbarheten och anläggninsarne deraf, i sista hand fått ordet i denna fråga, tan att hans förslag sålunda blifvit någon kritik unlerkastadt eller wndergått den pröfning som skäligen ederbort, hvadan ock den granskning, som en enskilt tåndsledamot deremot kan utöfva, icke kan blifva å fullständig eller nöjaktig, som önskvärdt vore. Den örmätenhet jag i sådant afseende kan anses hafva illvällat mig, beder jag må blifva med skonsamhet edömd och allra minst uttydd såsom ville jag föringa upphofsmannens välgrundade anseende eller illmäta mig någon större sakkunskap i ämnet. (Slutet följer.) oss