Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 2

der efter värme och köld. Men jag bör säga dig, att vi Penningar ha för sed att vara så der tämmeligen lika röt alla. Öckså äro vi Valkomna hos alla höga och låga, och du är minsann icke den första, som friat till en Penning. Jag är för mycket van vid lif och rörlighet att i en hast kunna bli stel som en nickdocka, hvars enda rörelse är en liten böjning på hufvudet? at Börd. Ack, min älskade Lotta! du anar icke hvad betydelse som ligger i en helsning, Den, som för första gången ser ett fruntimmer, har ju ingen annan grund för sitt omdöme om henne, än hennes helsning, och hvad skall man väl tro om den, som helsar utan all urskilning, lika på den ena, som på den andra, ja, jag må säga, bur fult det än låter, fullkomligt socialistiskt, och det fastän man bär ett af landets vackraste namn. Penning. Låt vara det, men Penning är äf ganska aktadt och ansedt Namn, För öfrigt har jag sett af tidningarne, att det vid riksdagen varit fråga om att ganska betydligt inskränka dina rättigheter, min kära Börd: då deremot medlemmar af vår familj der spela en betydande roll. På dem beror, om viska få jernvägar eller icke, det har jag hört af Pappa: af Börd. . Ingen kan högre än jag uppskatta Penningarneg värde (han kysser mll Pennings hand), men jag önskar endast framställa några räd åt min tillkommande lilla hustru, hvilka skola skänka en ny glans åt den intagande prägeln af hennes fägring. Du blir väl icke ond, om jag vågar säga dig, att ditt skratt äri allmänhet alltför lifligt, alltför kälkborgerligt, förlåt mig uttrycket, men jag tror mig dermed bäst kläda min mening i ord. Under ett verkligt